Dags att ge bloggen lite konstgjord andning under coronakrisen och dokumentera hur jag har resonerat och agerat hittills.
Jag har delat in inlägget i två olika delar:
- Coronakrisen och samhällsekonomi vs. börsekonomi
- Hur jag har resonerat och agerat under krisen (vilket ej är helt konsekvent och kopplat till mina tankar om börsen)
Coronakrisen och samhällsekonomi vs. börsekonomi
Jag förstår för tillfället inte alls av vad som försiggår på börsen och tänkte motivera min syn nedan.
Coronakrisen har nu pågått på börsen i ungefär två månader sedan börsfallet började i slutet av februari. Samhällen i Europa står mer eller mindre stilla i en helt unik situation som ingen av oss har upplevt i modern tid. Samtidigt divideras det kring vad som kommer orsaka mest skada; själva pandemin med alla dess dödsfall eller de ekonomiska konsekvenserna på grund av smittspridningsbegränsande åtgärder.
Klart är att de ekonomiska konsekvenserna är gigantiska. Det går knappt en dag utan nya räddningspaket i Sverige och arbetslöshet och/eller permitteringar slår som spön i backen. Grafen nedan som visar siffror från USA (som är ännu högre nu) visar på att magnituden saknar motstycke i historien.
Orsaken till detta går att finna i att samhällen står mer eller mindre still, vilket kan visas exempelvis enligt nedan. Tabellen består av data hämtad från Google som har kontroll över det mesta människor gör och hur de rör sig. Siffrorna visar förändring i Sverige och i de länder som är Sveriges viktigaste handelspartners för hur folk rör sig på olika platser jämfört med en baslinje före coronakrisen. Siffror är i procent.
Siffrorna speglar de olika åtgärder som har vidtagits i olika länder, som också är helt extraordinära och saknar motstycke i historien.
- Sydeuropa är i princip helt stängd med minskningar på kring 90 % i handel och nöjen medan besök i livsmedelsbutiker och apotek bara har minskat med hälften. Även besök i naturen har upphört då karantänen är i princip total
- Några andra länder har infört jämförelsevis måttligare restriktioner. Det är länder i Nordeuropa söder om Norden (plus Finland) och de anglosaxiska länderna USA och Storbritannien. Handel och nöjen har minskat med hälften medan livsmedelsbesök inte har minskat väsentligt förutom i Finland. Här kan man se att folk rör sig ute i naturen istället.
- Norden sticker ut som de länder som har stängt ned allra minst. I Norge får folk visserligen inte vara i sina hyttor men i framförallt Sverige har en explosion av naturbesök skett vilket alla som har varit ute i naturen har märkt. Grillplatser och liknande i naturreservat är troligen större smittthärdar än valfri plats i en stadskärna för tillfället.
Konsekvenserna från detta på ekonomin är naturligtvis mycket stora. Troligen mycket större i Sydeuropa än i Nordeuropa och ännu mindre i Norden vilket är intressant för att få perspektiv på de enorma konsekvenser vi ändå kan se här i Sverige.
Börsens reaktioner på detta
Hur har då börsen reagerat? Det är här jag inte kan få ihop marknadens syn överhuvudtaget med min verklighetsbild.
Hittills har börsen gått ned som mest 32 % från topp till botten på OMXS30. Tiden från början av nedgång till botten var ungefär en månad vilket är den kortaste så här stora nedgången någonsin. Observera någonsin. Det är bara börskraschen i oktober 1987, som till största delen berodde på oro snarare än en verklig kris, som motsvarar denna nedgång. Börsen har sannerligen blivit snabb på att reagera om nedgången nu är färdig.
Sedan botten den 23 mars har börsen stigit med hela 19 % vilket innebär att nedgången sedan årsskiftet är 13 %.
Jag roar mig med att läsa vad som skrivs och lyssna på diverse poddar och häpnar över resonemangen. I verkligheten har vi ännu inte fått se några fakta på bordet över hur utvecklingen ser ut. Det har kommit enstaka siffror och rapporter men den stora påverkan från ungefär mars fram till nu och oklart hur långt fram i tiden har vi inte fått se siffror på överhuvudtaget.
Däremot går resonemangen ungefär ut på att ”nu vänder det, eftersom man börjar öppna upp ekonomierna i Europa igen”. Det efter att man har stängt ned totalt till att öppna upp till en mer svensk situation där handel och nöjen bara minskar med 50 %. Nästan som högkonjunktur igen!
Vi har alltså ännu inte sett siffror, krisen har pågått i bara två månader och börsen har redan tagit höjd för att vändningen är här, för att det inte längre är förbjudet att gå utanför dörren i Sydeuropa.
Jag personligen bygger i stort sett hela min investeringsstrategi på bevisade resultat, bokförda värden och en slags inbyggd tröghet. Jag vill se fakta på bordet innan jag spekulerar i en vändning innan man ens vet hur stor kris vi är inne i. Den enorma snabbhet som börsen både först har kraschat med och sedan bestämt sig för att det var fel för att återhämta nästan hela fallet är jag alltså extremt obekväm med.
Det som jag upplever att marknaden har lagt stor vikt vid är alla de enorma stödpaket som stater världen över har utlovat. Det är förvisso en mycket viktig signal att det finansiella systemet ska hållas under armarna så att det inte kollapsar, men resultatet och påverkan på börsen mynnar ändå ut i något jag inte kan förstå.
Börsens värdering
Låt oss betrakta vilka nivåer börsen befinner sig på.
Om man betraktar Shiller P/E som utgår från de tio senaste åren av årliga inflationsjusterade vinster i förhållande till nuvarande börsvärden så ser man att värderingen är nästan 60 % över det historiska medelvärdet. Värderingen har varit väsentligt över medelvärdet de senaste decennierna med motiveringen att bland annat lägre räntor motiverar högre värderingar.
Ett annat mått är börsvärde i förhållande till BNP (market cap/GDP). Även enligt detta mått är börsen signifikant övervärderad.
Börsen är med detta mått ungefär på samma nivå som 1999 när Warren Buffett inte var positiv till aktieköp.
Med allt detta sagt är jag väl medveten om att samhällsekonomi och börsen inte är samma sak. Börsen handlar om börsbolag medan samhällsekonomi handlar om hela samhället, där börsbolagen bara är en liten del. Men de båda delarna är inte frikopplade från varandra och de kan inte utvecklas i helt olika riktningar över lång tid.
Summa summarum så är jag mycket skeptisk till att börsen ska gå ned så lite som 30 % och på så kort tid som endast en månad. Jag är lika skeptisk till att börsen ska studsa tillbaks till en nedgång på endast drygt 10 % som läget är i nuläget. Skulle jag behöva spå den framtida börsutvecklingen härifrån och ett år framåt så skulle jag satsa på att börsen ska ned en bra bit till från botten i mars. Med tanke på att påverkan på samhälle och bolag är unik så krävs det verkligen att vändningen kommer fort för att marknaden inte ska bli besviken.
Om vändningen inte kommer fort, dvs. stimulanserna biter precis som tänkt och ekonomin går tillbaks till gamla hjulspår på kort tid så finns en hel del scenarier som kan orsaka rejäl nedsida:
- Situationen i många europeiska länder med höga statsskulder är inte löst och kommer förvärras väsentligt av coronakrisen. Häromdagen tog finansministern upp i Aktuellt att Sverige trots allt måste hålla sig under gränsen på 60 % belåning i förhållande till BNP. De gamla PIIGS-länderna om någon minns den förkortningen har legat över den gränsen ända sedan eurokrisen, om nu någon minns den. Det här är inte helt oproblematiskt
- I Sverige såg ekonomin i kommuner ut att gå mot sämre tider redan innan lågkonjunkturen slog till. Det är inget som löses med krispaket från staten
- Även om stimulanser ges kan återhämtningen ta väsentligt längre tid än vad marknaden tror. Jag tror att marknaden är alldeles för optimistisk på snabbheten i återhämtningen här. De argument jag har läst är ungefär att det har byggts upp ett stort uppdämt behov redan som kommer fyllas fort när allt blir som vanligt igen. Det tror jag dock inte är förankrat i verkligheten, utan när samhällen startar upp igen kommer en stor del av behovet ha försvunnit och skjutits långt in i framtiden, precis som i alla lågkonjunkturer i historien när det också borde bli större och större uppdämda behov som ändå inte fylls
- Störningar och dominoeffekter i försörjningskedjor kan leda till större hack i maskineriet än vad prognosmakarna kan förutse
- Jag tror marknaden underskattar den tid som det kommer ta att återgå till det normala i de länder som har infört för stora restriktioner och dämpar smittspridningen för mycket. Smittspridning sker enligt naturlagar som kan beskrivas med SIR-modellen (som alla räkne-/modellintresserade borde sätta sig in i) och vad man kan konstatera från hur smittspridning fungerar är att slutläget för samtliga kända sjukdomar på planeten är att en viss andel av befolkningen i slutändan blir smittad (eller vaccinerad) innan så kallad flockimmunitet uppstår och smittspridningen minskar eftersom det inte finns fler att smitta. De länder som har smittan ”under kontroll” tror jag kommer få stora problem att öppna upp sina samhällen igen eftersom kontrollen är högst skenbar då samhällena är helt stängda. När restriktionerna lättar kommer smittspridningen ta fart igen och det riskerar att ta lång tid. I det här avseendet har Sverige en överlägsen strategi för smittbegränsning jämfört med länderna som har tagit i för mycket eftersom ekonomin i slutändan troligen tar mindre skada. Om Sverige kan öppna upp på riktigt om några månader så kommer det ta ytterligare någon månad för de länder som har stängt för mycket och helt saknar exit-strategi förutom hopp om vaccin, eller hur de nu resonerar.
- Någon ”oförutsedd” konkurs eller motsvarande händelse inträffar vilket får spridningseffekter som ingen heller hade kunnat förutse.
Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser men jag tror att sannolikheten inte är oväsentlig att det faller ut något dåligt ur detta som gör att recessionen blir både längre och djupare än vad prognosmakare törs skriva och vad de kan komma fram till med befintliga modeller.
Sammanfattningsvis tror jag att man med ett höftskott med hagelbrakaren kan få en bättre träffbild än vad experterna med sina precisa kikarsiktesgevär får när de kommer fram till att börsen skulle ned 14 % från all time high och rekordhöga värderingar. Jag har hellre ungefär rätt än precis fel.
Jag kan dock också ha ungefär fel och allt detta har inte fullt genomslag för hur jag faktiskt agerar vilket för oss över till den andra delen av inlägget.
Hur har jag agerat och resonerat hittills under krisen?
Hittills under krisen har jag flera gånger drabbats av känslan ”sälj allt, ju förr desto bättre”, på grund av vad jag har beskrivit i den första delen av inlägget. Man brukar säga att man bara ska satsa pengar på börsen som man inte behöver, men när krisen slår till inser man att alla pengar som man inte behöver, kanske ändå kunde vara bra att ha. Bättre en peng i handen, än tio i sjön.
Bolånet är inte noll och bufferten kanske borde vara lite större utifall något dåligt inträffar. Jag räknade redan i höstas när jag hade lunginflammation (corona light?) igenom hur familjen skulle klara sig utan mig och även om det inte blir jättefett så är det ingen som hamnar på gatan. Alltid något… Till allt detta har både jag och frun ett jobb som jag med låg sannolikhet blir av med vilket gör att jag inte oroar mig privatekonomiskt och inte gör några dumheter som att tömma portföljen eftersom jag faktiskt kan stå fast vid att jag ”inte behöver pengarna”, vilket är en grundbult i att kunna agera någorlunda lugnt under turbulenta tider. Hade inte ovanstående gällt hade jag troligen haft full panik och sålt allt nära botten, men det bör påpekas att det inte är någon slump att ovanstående är uppfyllt. Det är som sagt en grundbult och inget kan man fuska med, om man ska kunna agera så rationellt och långsiktigt som möjligt!
Med det sagt kommer vi till hur jag faktiskt har agerat på börsen sedan coronakrisen bröt ut. Till att börja med så gick jag in i coronakrisen med ungefär 85 % aktier i portföljen och 15 % likviditet. Det fanns ingen tajmingaspekt alls i det, utan jag hade inte tillräckligt med bra case för att fylla portföljen helt med aktier vilket jag annars strävar efter.
Under själva nedgången på 30 % satt jag i stort sett helt handlingsförlamad och gjorde nästan ingenting. Det lilla jag gjorde (på vägen ned) var att jag köpte ett litet innehav för 2 % av portföljen och samtidigt sålde jag ett annat på 2 % av portföljen, som jag bedömde stack ut i min portfölj som ett som kommer drabbas extra hårt av corona. Just denna försäljning vet jag inte om den var helt rationell men trots att kursen står kvar ungefär där jag sålde har jag inte drabbats av stort köpsug, så det var nog ett bra beslut ändå.
Handlingsförlamningen fortsatte fram till ungefär förra veckan. Jag har gått igenom alla mina innehav och ytterligare bolag som jag bevakar och beslutade att sälja av några av mina i princip helt kvantitativa innehav som visserligen såg/ser billiga ut men som har en negativ utveckling i verksamheten till och med senaste rapporten (dvs. innan coronakrisen). I princip sålde jag bolag med låg värdering men också med låg F-score (vilket betyder ungefär ”det går både dåligt och dessutom sämre än tidigare”) vilket även normalt borde innebära att jag skulle ha sålt. Så jag sålde några innehav och frigjorde likvida medel för ytterligare ca 10 % av portföljen. Det tog inte emot överhuvudtaget då försäljningarna skedde efter återhämtning från botten på 15 % dvs. jag gjorde inga försäljningar i panik utan ser det mer som att jag utnyttjade läget att sälja av på uppstudsen.
Jag gick alltså in i krisen med 15 % likviditet, har köpt för 2 % av portföljen och sålt för 12 % vilket innebär att jag nu sitter med 25 % likviditet och gräver efter nya köp.
När det gäller enskilda innehav bryr jag mig inte om utvecklingen på börsen i stort och normalt heller inte makrofaktorer, utan jag tittar på det enskilda bolaget och dess värdering. Ser det attraktivt ut, köper jag. Ser det oattraktivt ut köper jag inte (eller säljer om jag redan äger). Därför är det en del bolag som börjar se intressanta ut. En del är fortfarande lite för dyrt men jag har skapat mig ökat handlingsutrymme nu, vilket känns bra.
Jag upplever som jag beskrev i första halvan av inlägget att börsen har drabbats av en extrem FOMO, rädsla för att missa uppgången. Jag är inte rädd alls för att missa någon uppgång. Snarare sitter jag och förstår mindre och mindre för varje dag som börsen stiger och väntar på att få trycka av på lägre kurser. Om inte de lägre kurserna inträffar nu dyker det ändå upp i något annat bolag tids nog.
Min portfölj är ner -14,6 % jämfört med index som är ned -13,4 % hittills i år. Trots viss likviditet har alltså min portfölj ändå utvecklats sämre än index. Förklaringen är ganska enkel tror jag, nämligen att små och illikvida bolag drabbas hårdare under nedgång. Dessutom framgår det tydligt under denna kris varför, när många småbolag dukar under samtidigt som stora bolag med många ben att stå på klarar att övervintra även om ett av benen behöver amputeras.
Jag är mycket nöjd över att ha ”stark finansiell ställning” som ett kriterium för alla bolag jag köper. Jag ser inget konkurshot eller nyemissionshot mot något av bolagen som jag äger. Bolagen drabbas stenhårt av nedgång ändå men man undviker i alla fall katastrofala totalförluster.
Ibland tänker jag tanken ”varför köpte jag inte på botten när allt såg så billigt ut?” men den tanken har jag inga problem att vifta bort fort. Det såg nämligen inte billigt ut då, utan det gör det bara med facit i hand på de extrema uppstudsar vi nu har sett. Samtidigt har vissa bolag naturligtvis varit billiga sett till historisk/normal lönsamhet nere på botten innan uppstudsen skedde men som jag skrev tidigare går det här alldeles för fort för att jag ska agera. Jag följer inte börsen på daglig basis och loggar inte in på depån ens varje vecka i normalfallet, utan brukar lägga ordrar i stort sett kvartalsvis eller månadsvis. Efter en så kort och snabb nedgång är jag med andra ord helt tillfreds med att i stort sett ha suttit vid sidlinjen och bara tittat.
Jag har många fler tankar om allt möjligt, men det här blev långt nog och får räcka i inläggsform för den här gången. Den som lever får se hur smittspridning och ekonomi utvecklar sig under och efter coronapandemin men tids nog kommer det mesta nog bli ungefär som vanligt, men kanske ändå inte riktigt som innan.
Fortsättning följer…