Twitters påverkan på aktiemarknaden

Aktiefokus har fått äran att publicera ytterligare en krönika från Analysera Mera. Vi tar självklart emot fler inlägg/krönikor om någon annan läsare vill använda vår blogg för att skriva av sig. Bara att höra av sig på Twitter eller via kontaktformuläret. 

Det blir ganska långt idag. Men ha tålamod med tanke på hur sällan jag skriver. Först det positiva och sedan kommer sågen fram.

När jag skrev artikelserien om fonder på Stefans utmärkta blogg (om ni är nyfikna så ska ni börja längst bak för att få det i rätt ordning), så var jag ganska nöjd. Jag är ingen person som skryter eller tar mycket plats normalt men jag vet att jag kan vissa saker. Jag påpekade det tydligt i det allra sista inlägget, då jag skrev att det bara var en enda fond som hade lyckats slå mig av hela utbudet på Avanza och jag sökte till och med jobb på Lannebo vid den tidpunkten.

Men min värld skakades om drastiskt när jag började bli lat, bekväm och samtidigt uppmärksammade två stycken superinvesterare som också är ekonomer (den ena är en ”dropout” som vår kära Kanye West och den andra är väldigt välutbildad enligt avhopparen). Jag ”försvarade” en annan ”Twittrare” som jag gillar i en diskussion. Tror ingen av oss fattade vilka grabbarna på andra sidan var vid det tillfället. Vi kunde nog ana att de var duktiga men de var ganska anonyma vid den tidpunkten. Istället för att läxa upp hela skaran så slutade det med att vi la till folk på följlistan. Hade det kunnat hända i en diskussion med CrowHater, eller andra som följer Fingerprint?

De båda har dessutom pluggat på samma ställe och känner varandra osv. Jag var djupt imponerad av deras kunskapsnivå, deras tankesätt, av deras hjälpsamma sätt, av att de var så ödmjuka trots erfarenhet och resultat m.m. Detta är inte helt vanligt på Twitter. Många som är duktiga vill knappast dela med sig annat än med skrytsamma grafer, taskiga och överlägsna kommentarer samt bilder på skumpa och dyra bilar.

De två duktiga förebilderna som jag talar om är

@NemCapSE och @financeamir, om någon nu inte hade klarat gåtan att gissa vilka jag syftade på.

De kan guida en rätt utan att själva tjäna eller ta betalt för det. De fattar helt enkelt att om man är bland de bästa investerarna i Sverige så bör det snarare vara en skyldighet och en plikt att hjälpa andra istället för att håna dem. De har även börjat agera ”konsumentombudsmän” och tagit ställning i flera frågor. De har försvarat småspararna och slagit uppåt. Det behövs och jag blir lätt förbannad om de får kritik när de gör en sådan insats.

Tiderna förändras. De här två och deras åsikter kommer att uppmärksammas i större utsträckning av Aktiespararna eller affärstidningar än när deras egna journalister skriver. Det är nya tider nu helt enkelt. Det är inte med hjälp av fula metoder utan med intelligens och ödmjukhet som vissa bara gasar förbi de etablerade så kallade sakkunniga.

Det roligaste med dem är att deras metoder egentligen är urgamla. De är som Warren Buffett och Peter Lynch. De räknar helt enkelt på vad företag är värda i förhållande till den tillväxten som de beräknar. De är bra på att få en stor säkerhetsmarginal och slår till vid rätt tillfällen. De vågar ta stora positioner i ett fåtal bolag eftersom de har en djup kompetens kring värdering, redovisning och aktiemarknaden.

NemCap har varit en mästare i att ha stora positioner i rätt innehav vid rätt tidpunkter för att sedan byta till andra innehav och återupprepa samma resa. Något som låter lätt men som är otroligt svårt och imponerande. Där snackar vi ränta på ränta. Amir är en mästare på att hitta ”kritiska” situationer eller triggers som kan göra att ett företag når nästa nivå. Detta kan ske genom nya samarbetsavtal, strategiska beslut, att man når en ny marknad eller att en uppvärdering bör vara rättfärdigad i förhållande till konkurrenter/branschen. Han kan dessutom räkna väldigt bra.

Är man ”Premier League” eller har felaktig självkännedom så är den taktiken den vanligaste, det vill säga att ha få och stora positioner. Då är det bara att följa giganterna och ställa frågor till dem. Är man mer ”Superettan i Sverige”/mellanmjölk kan man kika in min fondserie eller skicka frågor till mig kring breda portföljer. Jag har även några experter till på Twitter som kan hjälpa er med det.

Nu till det negativa och mörka med Twitter. Jag kommer inte att nämna något namn här eller svara på vem eller vilka jag eventuellt kan syfta på utan jag skriver politiskt korrekt utan namn. Det finns flera som använder Twitter för att påverka kurserna i mindre bolag. Det är kanske inget uppenbart insiderbrott då de inte alltid ljuger om fakta. Men det är nästan kursmanipulation. Det kan handla om bolag med dålig likviditet, det kan handla om värdelösa turnaroundcase, nyemissioner, teknik, läkemedelsbolag eller råvarubolag m.m.

Personerna kan antingen tala om TA eller FA. Det är enbart de bästa scenarierna som nämns. Det finns inga moln på himlen. Följarna vet inte om de här personerna är långa eller korta i aktierna, när de köpt, till vilken kurs, för hur mycket pengar, för hur stor del av deras totala kapital, hur länge de har tänkt behålla aktierna m.m.

Men snabba och lätta eller till och med ord som ”gratispengar” lockar ju. Det kan finnas invändningar som att folk ska tänka själva, är idioter som följer andra, att folk tar risker och är naiva m.m. Men hur kul känns det att medvetet tjäna pengar på andras olycka? Jag talar till er med hög kompetens, stor pengamängd, ni med stort inflytande eller till er som kanske även skulle kunna fungera som en ”Sol och vårare”.

Ta er en funderare kring etik/moral och hur ni vill bli ihågkomna. Det finns alltid situationer då man kan utnyttja sitt kunskapsöverläge till att utnyttja den svagare, men om man har någon form av känslor så bör man omvärdera och analysera ännu mera.