Fyra år med en renodlad värdestrategi

Dags för en navelskådande sammanfattning av året och åren som gått, med i princip samma upplägg som inlägget från förra året.

Jag började syssla med aktier 2004 (då jag köpte ett par Nokia-aktier) och startade Aktiefokus tillsammans med Martin 2009. De första åren 2004-2009 var strategin ganska vilsen, åren 2009-2012 lite mindre vilsen med stora inslag av Grahamsk värdeinvestering men någon gång 2012 började bitarna falla på plats på allvar och den strategi som jag tillämpar än idag grundlades. Sedan början av 2013 jämför jag mig därför med index för att se om det är värt att lägga ner tid på aktier eller om jag borde stoppa in pengarna i en indexfond istället (som i mina jämförelser symboliseras av SIXPRX).

Strategin går i all sin enkelhet ut på att hitta undervärderade bolag som jag behåller på mer eller mindre lång sikt och jag delar in bolagen i två kategorier:

• Kvalitetsbolag. Dessa har jag normalt för avsikt att behålla i minst 3-5 år men om en snabb uppvärdering skulle ske kan jag tänka mig att sälja eller hyvla
• Tillgångsbolag. Detta är mediokra bolag men med en låg värdering mot de bokförda tillgångarna. Låga P/B-tal eller P/NCAV-tal (net-nets). Dessa ska absolut inte behållas för länge eftersom de är så pass mediokra, utan avsikten är att via ”reversion to the mean” få en god avkastning på 1-2 års sikt.
• Det finns naturligtvis hybrider mellan de båda också men i de flesta fall är det uppenbart att det handlar om antingen den ena eller den andra kategorin

Strategin innehåller stora mått av passivitet och transaktionshastigheten bör vara låg. Jag är inte en sådan som tittar till börsen varje timme eller ens varje dag. Själva börsen och ”matchen” är inget som tilltalar mig, utan det är bolag, investeringsstrategier, affärsmodeller och att låta dessa faktorer jobba för mig över tid utan att jag behöver agera passivt som lockar mig.

Utvärdering av strategin efter fyra år

Fyra år har alltså gått med en renodlad värdeinvesteringsstrategi där man har kunnat följa stora delar av resan här på Aktiefokus och till viss del i Värdepappret. En del investeringar har gått bra och en del har gått dåligt under den tiden, precis som man kan förvänta sig. Det är orimligt att tro att varje enskild investering ska gå bra, utan det viktiga är att portföljen som helhet går bra och att den investeringsprocess som används ger möjligheter att skapa en god avkastning. Detta skrev den numer inaktiva bloggen Värdebyrån ett mycket bra inlägg om.

Utvecklingen under dessa fyra år har blivit 114 %, vilket motsvarar 21 % per år jämfört med index 16 % per år. Utvecklingen visas i nedanstående tabell och figur.

Tabellen innehåller även den 30 december men figuren innehåller data till och med den 29 december.

Nu har jag slagit index fyra år i rad med totalt 35 procentenheter under perioden eller 5,4 procentenheter per år och är naturligtvis mycket nöjd med det. 2013 var det hårfint, 2014 var det med god marginal och 2015-2016 har det varit med liten marginal. Det är ändock en överavkastning som jag har lyckats prestera och nu över en tidsperiod på fyra år. Detta har alltså skett med en relativt passiv och konsekvent strategi. Jag skulle vilja få med en period av börsnedgång också för att se hur strategin presterar då, men efter fyra år ser jag fortfarande inga skäl att lägga ner mitt investerande för att börja investera passivt i SIXPRX istället via någon indexfond.

Den stora överavkastningen, precis som de periodvis stora kursfallen beror på enstaka innehav som har gått mycket bra respektive dåligt.

Trots att jag under både 2015 och 2016 har haft en del surdegar i portföljen har jag ändå lyckats slå index. Någon av surdegarna tror jag fortfarande kommer att gå bra på några års sikt, men i närtid finns inga triggers vilket den kortsiktiga aktiemarknaden inte gillar. Men jag vet inte när aktiemarknaden plötsligt får för sig att det finns triggers, så jag ligger kvar i de aktierna tills vidare och väntar.

Under november och december har jag genomfört fyra transaktioner; två köp och två sälj. Att få ned transaktionshastigheten är något som jag har blivit bättre på med tiden. Poängen med att få ned antalet transaktioner är inte att göra nätmäklarna ledsna, utan det är att förflytta fokus från att hela tiden ”göra något med portföljen” till att fokusera på befintliga och potentiella innehav. Jag har loggat in på portföljen kanske en gång i veckan de senaste månaderna och varje gång jag loggar in får jag ändå ett sug av att vilja göra något. ”Jag kanske skulle minska lite i aktie A och öka i aktie B…”.

Varje transaktion medför en risk för misstag och dessutom medför det en transaktionskostnad. Med min strategi ska jag göra så få transaktioner som möjligt så kommer det att gå ännu bättre i framtiden. Jag kan visserligen sprida ut köp över tid, men det är aktivt trixande som jag ska försöka få bort. Då tror jag att avkastningen kommer att bli ännu bättre.

Portföljen och långsiktighet

Lundaluppen skrev nyligen ett inlägg som han kallade för Portföljarkeologi. Lundaluppen har en ”köp och behåll”-strategi. Det har inte jag, utan jag behåller innehav i några år och säljer när de är övervärderade. Därför borde min genomsnittliga innehavstid inte vara i närheten av Lundaluppens median på en innehavstid på 5,5 år eller medelvärde på 7 år.

Min strategi räknar jag som sagt från 2013, så mina äldsta innehav är från 2013. Protector forsikring och Lollands bank ligger kvar sedan 2013 och båda har varit riktiga raketer över tid. Dessvärre har jag hyvlat rejält i båda innehaven men en lärdom är att det blir obekvämt med allt för stora andelar av ett bolag i portföljen om det händer något oväntat i bolagen, vilket det alltid gör i alla bolag tids nog.

Från 2014 har jag kvar några danska banker i portföljen. Från 2015 finns det också kvar några sådana men varken från 2014 eller 2015 har jag några bolag med större kvalitet, utan det handlar om tillgångsbolag som jag har låtit ligga kvar i väntan på uppvärdering och i vissa fall har jag hyvlat på innehaven.

Några av portföljens allra finaste innehav, enligt mig, är nya innehav under 2016. Några har redan börjat stiga (tyvärr, för jag hade velat köpa mer) medan andra fortfarande väntar på att blomma ut och istället har agerat sänke och surdeg för portföljutvecklingen.

Medianen för innehavstid av aktier i min portfölj är ungefär två år vilket också är vad man kan förvänta sig framgent med den strategi som jag tillämpar givet att jag snurrar vissa innehav efter 3-5 år och vissa innehav efter 1-2 år.

Portföljen ser för tillfället ut ungefär på följande vis:

• 30 % Illikvida småbolag av hög kvalitet som jag behåller på längre sikt
• 25 % Tillgångsbolag (illikvida småbolag av medioker kvalitet men med lågt pris) som jag behåller på kortare sikt (1-2 år)
• 15 % danska småbanker
• 10 % DNB, norsk storbank
• 10 % Protector forsikring, norskt snabbväxande försäkringsbolag
• 10 % likvida medel

Jag har haft lite svårt att hitta tillräckligt bra aktier att köpa för att fylla ut hela portföljen på slutet och de aktier jag hade velat köpa mer av har tyvärr sprungit iväg i pris allt för fort under det senaste halvårets rally. Därför har jag en kassa för första gången under perioden 2013-2016 då jag hela tiden tidigare har legat fullinvesterad. Jag är dock nöjd med sammansättningen och det känns helt okej att ha kontanter över om det skulle dyka upp något köpvärt framöver.

Reflektioner inför 2017

Under 2017 hoppas jag att grävspaden (eller en börsnedgång…) för mig fram till åtminstone ett riktigt bra case att investera i. Det finns en del halvbra och halvintressant där ute som jag kommer att kika på, men det vore roligt att hitta en fullträff. Jag tror att jag redan har ett par sådana i portföljen som bara väntar på kursuppgångar på några års sikt, men även nästa år behöver jag hitta några nya för att ha något att vänta på medan de första blommorna har slagit ut.

Börsen är allmänt ganska högt värderad och det är svårt att hitta köpvärda bolag. Samtidigt är stämningen på topp och liknar inget jag har varit med om tidigare. Mr. Market är just nu manisk och folk ser bara möjligheter, men inga risker. Affärspressen skriver om ”teckna och sälj”-strategier som om det inte fanns någon morgondag och det är ganska obehagligt och bidrar till att jag tycker det känns bra med att sitta med en liten kassa även om tajming inte är något jag aktivt eftersträvar. Om allt detta är tecken på att vi är nära en börstopp vet jag inte, men helt klart är att det är hausse där ute och man får göra vad man kan för att lägga sig på rätt risknivå framöver. Att köpa till synes lågt värderade konjunkturkänsliga bolag skulle åtminstone jag passa mig för den kommande tiden.

Med allt detta sagt vill jag önska alla läsare ett gott nytt år och på återseende 2017!