Starbreeze, den nya sekten?

Oj vad skit jag fick på Twitter efter en kommentar på deras senaste kvartalsrapport. Det blev så pass många att jag måste lägga ut det här i ett inlägg. Jag känner också ett behov av att diskutera hur man bemöter tweets man inte gillar.

Starbreeze investerade 16 miljoner i dead by daylight och fått tillbaka 24. Tycker att det är fortsatt tveksamt att man ska vara förläggare

— Martin (@brkldh) 25 augusti 2016

Varför spelförläggning?

Starbreeze har jag skrivit massor om och att de skulle bli (och nu är) förläggare har jag också skrivit om. Det finns några bra saker med det, men också några sämre saker. Så som det mesta i livet. Om man tar spelbranschen vet förläggare och utvecklare inte alltid om spelet kommer att sälja som man förväntar sig. Ju nyare varumärke, desto sämre resultat har det generellt varit och försäljningskurvan har varit en ordentlig försäljning i början för att sedan dö ut.

Det Starbreeze har rubbat på är generellt den senare, nämligen att spelet inte dör ut eftersom det kommer nya uppdateringar i samma frekvens som ett spädbarn ammas (för er utan barn är det mycket ofta). Genom att vara spelförläggare tar man lite pengar av skattkistan som man byggt upp och sätter dem i ett projekt som har den här potentialen att hållas i liv. Därefter försöker man skicka in Payday 2-communityt (som är stort som attan) och hoppas på att det flyger. Nu hårddrar jag det ganska mycket, men det jag vill ha sagt är att Starbreeze inte är nämnvärt unika som förläggare.

Det som är bra för Starbreeze och som jag halvt tyckt om är att man har spritt genom att bli förläggare. Det är generellt liten summa pengar och man får fler projekt där få succéer kan väga upp bottennapp. Andra utgivare av film och musik har samma strategi och försöker satsa brett för att sprida riskerna, men man har svårt att bara sikta in sig på succéerna.

Nackdelen med spelförläggning

Den absolut första och mest uppenbara i mina ögon är att man inte längre fokuserar. Spelutgivning och spelutveckling är två skilda saker och som utgivare tar man risken med att utvecklingen kan skita sig och att man faktiskt till och med behöver lägga ned spelet eller sätta in egna utvecklare där de inte hör hemma.

Dead by daylight är en succé, men om det vore så lätt att förutsäga spelsuccéer skulle det vara hårdare konkurrens om att vara utgivare. Spelutvecklarna hade kunnat ta bättre betalt och lönsamheten har sjunkit likt en småbarnsförälders lön när barnen börjar på dagis och man får fler VAB-dagar än man trodde det fanns dagar i månaden.

På tal om att veta om succéer. Vd Ulf Andersson, om han hade vetat vilken succé Payday 2 skulle blivit, skulle han ha gjort ett omvänt förvärv med Starbreeze? Svaret är självklart nej, eftersom det kostat honom mer pengar än vad han vunnit på det. Så det finns med andra ord stora risker vid spelförläggning.

Slutligen är uppsidan på förläggningsbiten ganska dålig. Vid en miljon sålda exemplar för Dead by Daylight har vi en vinst på runt 50 öre per aktie, eller P/E 40. Det krävs därför nästan tre spel, per år, av den här kalibern för att bolaget skulle kunna motivera värderingen med bara spelförläggning. Det hade varit det dubbla om man gjort spelet själv.

Kommentaren emot att göra det själv är att man tar för hög risk, kostar mer och att vi har sett via Dead by Daylight att små pengar kan bli stora. Tvärt om tycker jag eftersom Starbreeze har en alldeles för stor kassa (Bo har hängslen och livrem efter hur Grin gick i putten), att driva fristående studios är garanterat inte jobbigare än förläggning och vi får se hur tongångarna är efter några av de mer svårsålda spelen blir.

Partnerskapet kan knaka i fogarna och har man lämnat mycket frihet kring hur man ska göra spelet kan det straffa sig rejält. Man lämnar alltså risken utanför ens egna händer.

Det jag hade velat se istället för att man köper fler mindre studios och låter dem få jobba med sina enskilda projekt. Med rätt incitamentsprogram vill folk slita ändå jämfört med att göra egen låda. Naturligtvis kostar det lite att köpa upp dem, men har man nio studios och de gör ett spel vart tredje år är man uppe i väldigt många spel.

Det här man kan säkert även göra inom förläggning, men det faller sig mer naturligt att dela på den tekniska kompetensen man har inom Starbreeze och med ett antal olika studios kommer man snabbt lära sig vad som fungerar bra och mindre bra inom teknik, speldesign och så vidare.

Slutligen har även Mozzez skrivit en uppföljning om Starbreeze. Ytterst läsvärd och starkt att varit så förknippad med hausse att våga säga tydligt varför han anser att aktien är fullvärderad. Han beskriver vissa saker med förläggningen som inte är fantastiska från ett aktieägarperspektiv. Hatten av!

Starbreeze har all chans att bli en sekt…

…om de inte redan är det. Med sekt syftar jag på den här charmiga doften av ungt, manligt och aggressivt. Starbreeze börjar hamna i samma fack som Fingerprint, nämligen den att väldigt många amatörer på aktier har köpt dem och fått vara med om en formidabel uppgång.

Jag har verkligen inget emot att folk tjänar pengar. Det är bara kul. Det jag har emot är när man inte är ödmjuk, tacksam och inser att levererar bolaget kan vem som helst snacka hur mycket skit som helst. Kursen kommer att komma tillbaka.

Ett bra exempel, men med en friskrivning att jag inte kan bolaget, är när Börspodden sågade Hexatronic med fotknölarna och bespottade dem. Kursen halverades (typ början på februari 2015), men nu, 1,5 år senare är den över den nivå aktien hade vid sågningen. Till Börspoddens försvar är det vid en snabbtitt mest vinstmultipeln som ändras än hur bolaget levererar, men här kickar friskrivningen in. :-)

Men den här gruppen av aktieägare som sitter fullinvesterade i ett bolag som Starbreeze verkar verkligen avsky att få höga negativa tankar om bolaget. Det är för mig oförståeligt, eftersom det är oliktänkande som leder till att man kan bilda sig en uppfattning. Nej, istället för att kritisera budbäraren, köp på dig mer om kursen går ned och du fortsatt tror på bolaget. Om du har svårt att sova efter en negativ analys sitter du på en för stor position.

Slutligen, kom inte med argumentet att det får andra bli nervösa och därför säljer de fast kursen ska gå upp, Upp, UPP! Kan man inte sitta still i båten när man är ”övertygad”, ska man inte ha den storleken på positionen i aktien och då är en försäljning ett korrekt beslut.

Så åter till rubriken. All den skit man får ta och det hån när man inte tycker som andra säger att det är en sekt. Andra bolag är det mycket mer varsamt över. Sedan sluta med ord om att man är inkompetent, för det är bara att läsa bloggen och inse att det är jag inte (men därmed inte sagt att jag är guds gåva till aktiebloggshimlen).

Några sista ord

Jag avslutar nu med att säga att jag är aktieägare trots allt, men jag har en position som är under 2 % av portföljens värde (men den var ganska nyligen nästan 4 %). Om man sammanfattar mina åsikter om bolaget tycker jag följande:

• aktien är övervärderad.
• kassan är för stor.
• goodwill-värdet på Geminose i balansräkningen är helt fel.
• man släpper för få egna spel emot kassan.
• VR-satsningen är hål i huvudet eftersom mjukvaruföretag som gör hårdvara är lika lyckat som om Hugh Grant skulle spela Jason Bourne. Finns anledningar till att Klarna inte gör en Izettle eller att Microsoft inte ska göra telefoner.
• många spelförläggningar man åtagit sig är jättekonstiga och jag förstår inte hur man får tillbaka pengarna.
• vinsten sista åren har varit via aktiverade utvecklingskostnader och det räknas inte.
• kommunikationen till aktieägarna sker på samma sätt som till gamers och det är ytterst frustrerande. Inte minst med tanke på att bolaget är typ omöjligt att räkna på.
• men att Bo Andersson har visioner och tenderar att ha ett ess i rockärmen. Kursen kan mycket väl gå 50 % till på att man överträffar mina förväntningar eller att man presenterar ett nytt samarbete eller dylikt.

Så! Ska vi diskutera lite i kommentarsfältet? :-)