Världens 99 bästa investerare av Magnus Angenfelt

Jag valde den här boken på en bokrea eller något liknande och jag hade lågt ställda förväntningar. Baserat på titeln trodde jag att det var en bok om rika grabbar och hur de lyckades med sina investeringar. Det var nästan på nivån att man kan se det som Svensk Damtidning, fast för investerare. När jag nu läst igenom den är den korta sammanfattningen att man skrapar lite lätt på ytan på 99 investerare, men introduktionen till boken är riktigt läsvärd och sammanfattar lite statistik kring de bästa.

Författaren Magnus berättar i introduktionen kring hur han har valt ut förvaltarna och på vilka premisser. Det är faktiskt mycket svårare än man tror och inte minst med att hitta pålitlig data för förvaltningsresultatet. Magnus tar hänsyn till främst hur många procent som förvaltningen har avkastat och jämfört med ett jämförelseindex för marknad som investeraren inriktat sig mot. Det är hyfsat självklart att någon som investerat endast i USA ska jämföras med den marknaden.

Han kommer också fram till att fördelningen mellan de olika strategierna är 52 % värde-, 25 % contrarian-, 22 % kvalité-, 20 % tillväxt-, 13 % kvantitetsinvesterare och 12 % är traders. Anledningen till att det är över 100 % är att vissa kombinerar strategier. Magnus är dock inte fördomsfull mot någon stil, utan förklarar mycket kompakt om den generella filosofin bakom varje investerare. Det som är intressant är att alla investeringsfilosofier fungerar och han tar upp investerare som snittat P/E 40 på portföljen ned till nästan bara turnaround-bolag. Du hittar traders som flippar aktier som får Avanzamannen att framstå som slö och du hittar andra som omsätter aktier lika snabbt som Lundaluppen skrivit inlägg senaste året.

Något som Magnus tar upp är att många av dessa mycket duktiga investerare inte kan skörda på andra marknader än den som de verkat på. En av dessa är Anthony Bolton som var otroligt duktig i Storbritannien och Europa, men misslyckades i Kina. Jag känner faktiskt ett sug efter att läsa om hans bok Investing against the tide igen…

Den investeraren som absolut bäst, enligt Magnus, är Jessie Livermore, som avkastade något helt otroligt. Han levde dock livet lite väl intensivt och gick även i konkurs ett antal gånger. På slutet drabbades han av psykisk ohälsa och det gick verkligen utför därefter. Inte för att jag har mentalitet att vara en bra trader eller lusten, men de som känner suget tror jag ska läsa som Jessie och försöka göra hemläxan innan man tar steget.

Vi har skrivit om två andra av investerarna i boken. Det är László Szombatfalvy och Peter Lynch. Genom detta vet jag mycket väl hur de ser på investeringar och hur de har räknat, men tycker inte boken förklarar det speciellt bra. Förenklingarna blir helt enkelt för stora och därför blir det här mer en inspirationsbok än en studiebok. Ska även lägga till att boken är ytterst återupprepande, eftersom varje porträtt är hyfsat lika.

Frågan om man ska läsa boken beror sig på vad man är ute efter. Det som är bra med boken är att man förstår snabbt om ens personlighet matchar investerarens och källförteckningen under varje porträtt ger en bra grund i att gräva vidare. Dock om man bara vill läsa om rika snubbar är t.ex. Värdebyråns inlägg om deep-value-investerare mycket mer informativa och unika. Min rekommendation är att gå till biblioteket (finns inte boken så köp pocketen) och läs inledningen. Därefter använder du boken när inspirationen tryter.