För ett tag sedan träffade jag en klok investerare som gav mig idén till detta inlägg. Tack, kloke investerare, för idén :-)
För några år sedan var det väldigt populärt med värdeinvestering. Warren Buffett var fortfarande populär, om ni har hört talas om honom, och ännu hade inte bolag i mängder som introducerades på börsen regelmässigt dubblats första handelsdagen. Nu är värdeinvestering inte alls populärt längre, men det är inget konstigt med det och jag ska förklara varför.
Börsen går i cykler. Det går upp och det går ned, men i genomsnitt går det mest upp så länge ekonomin i stort växer vilket ger den underliggande värdetillväxten. Under dessa cykler skiftar marknadens humör kraftigt från rädsla till girighet, vilket är lätt att glömma när man är mitt inne i en fas. Nedanstående figur är tänkt att illustrera i grova drag hur marknaden beter sig.
Fas 1. Aktier ointressant.
När börsen står nära botten försvinner intresset för aktier. Aktier ses som det mest riskfyllda att äga, trots att det är vid dessa tillfällen risken är som lägst och det är här man ska köpa som långsiktig investerare. Här går det dåligt för många bolag, så i detta läge är en stark balansräkning viktig. Denna fas pågick senast 2008.
Fas 2. Värdeinvesteringens glansdagar, när börsen är nära botten och på väg uppåt
På vägen upp minskar gradvis den allmänna känslan av att riskerna är så enormt stora. Jorden kanske inte går under den här gången heller, men lite farligt är det dock med aktier så det är nog bäst att ta det försiktigt. Ungefär här uppstår värdeinvesteringens popularitetsfönster. Här man kan köpa aktier i kvalitativa bolag billigt, inte för att det är något fel på bolagen utan för att hela marknaden är depressiv. Det görs inga snabba pengar och inga bolag är på väg in på börsen. Snabba pengar och trading är begrepp som är glömda sedan ett tag tillbaks. Denna fas pågick ungefär 2009-2013 vilket för övrigt var då många bloggar relaterade till värdeinvestering poppade upp. Aktiefokus startades 2009, om någon minns det och har varit med sedan dess…
Fas 3. Den maniska fasen när börsen är på topp
Så efter ett tag börjar det se dyrt ut på börsen. Värdeinvesterarna får svårt att hitta billiga bolag, men eftersom börsen är på väg upp och har byggt upp rörelsemängd blir en fortsatt uppgång självuppfyllande och når en stundtals manisk fas när allt stiger till nya höjder. ”Kvalitet kostar”, ”nya tider”, ”lågt ränteläge” och alla möjliga förklaringar duger gott för att förklara läget. Nya bolag kommer in på börsen i mängder, oavsett kvalitet, och traders som har blivit miljonärer poppar upp överallt, i både tidningar och nuförtiden på Twitter. Årets investerare i Börspoddens tävling blev en snubbe som tydligen gick all in i Fingerprint vilket säger något om den riskaptit och sinnesstämning som råder på börsen.
Warren Buffett är i denna fas en föredetting, han underpresterade ju index de senaste tolv månaderna med råge! Att han överpresterar över en börscykel eller över en livstid spelar här ingen som helst roll när man kan göra 100 % lätt på ett par timmar om man trejdar i rätt bolag eller tecknar nytryckta aktier i det mest spekulativa bolaget för tillfället som inte ens har några intäkter.
I den maniska fasen spelar bolagens balansräkningar absolut ingen roll överhuvudtaget. Ju tunnare balansräkning, desto större hävstång vilket ger bra skjuts åt lönsamheten. Bolagens lönsamhet spelar faktiskt viss roll även i den maniska fasen, om det inte är så att det finns en fantastisk story bakom som talar om att det finns tio fåglar i skogen som kommer med en otrolig lönsamhet i framtiden.
Var är vi nu och vart är vi på väg?
Vi är inne i den sista maniska fasen nu, sedan ungefär 2014-2015. Hur nära toppen vi är har jag ingen aning om, men vi är definitivt närmare toppen än botten och det är möjligt att vi till och med är förbi toppen och på väg utför. Eller så är det långt kvar till toppen. Jag har ingen aning och jag agerar inte på detta överhuvudtaget, men det är intressanta fenomen som är värda att uppmärksamma.
I framtiden kommer vi att få se nya, högre toppar oavsett var vi står idag, men på vägen ska investerarna först någon gång tappa intresset för aktier och kanske till och med dödförklara aktier som en ”dålig produkt”, som en viss programledare i Svt gjorde för några år sedan. Därefter ska vi återigen få se värdeinvesteringens glansdagar passera förbi genom fönstret för att slutligen återigen se en ny manisk fas. Två steg fram och ett steg tillbaks…
Värdeinvesteringens popularitet må vara över för den här gången, men tids nog kommer det en comeback. Vad man kan vara säker på är att värdeinvestering kommer att fungera bra över tid, men i den maniska fasen, när börsen är nära toppen, är värdeinvestering en strategi som har svårt att hänga med andra strategier som består av köp i betydligt mer spekulativa bolag där strategin blir väldigt beroende av tajming eftersom nedgången kan bli brutal i de mer spekulativa bolagen.
Om jag tillåts överdriva en smula så är värdeinvesteringen just nu död i börsens otroligt positiva sinnesstämning där snabba pengar regerar. Länge leve värdeinvesteringen!
Läsvärt inlägg! Börspsykologi och finansiell historia är något jag är mycket intresserad av.
För mig är (och förblir) värdeinvesterande ”alive and kicking”. Det är en tidlös investeringsfilosofi!
Värdeinvesteringshälsningar
Carolus
Ja, det kan vara värt att påminna om att det är just när traditionell värdeinvestering presterar som sämst att läget för strategin är som bäst – det är då man kan förvänta sig den bästa avkastningen på sikt. Seth Klarman, David Einhorn & Bill Ackman är knappast sämre än marknaden även om deras resultat för i år ser riktigt illa ut.
Carolus,
Tack för det! Värdeinvesteringen är i högsta grad levande för mig med, men för den stora massan är det något som är okänt när man kan tjäna snabba pengar i nyemissioner eller biometribolag.
Med värdiga investeringshälsningar
Kenny
Morgan Housel har som vanligt skrivit något bra i ämnet!
http://www.fool.com/investing/general/2014/05/16/some-of-you-must-fail.aspx
kalle56,
Tack för länken, intressant läsning! Det är så sant som det är sagt, det han skriver i artikeln, och det ser man ganska tydligt även vid mindre nedgångar som den i oktober förra året och kanske den nu i förra veckan. Men när det brakar loss på riktigt, gör väl ungefär hälften precis tvärt om mot vad man borde göra!
Bra skrivet! Du skriver det jag tänker också men du skriver det bättre. :) Flera namn kända värdeinvesterare/fonder har ju presterat ganska dåligt den sista tiden men som de visar innan så man måste de ju inte slå index varje enskilt år för att slå index över tid. Tvärt om.
Tror vanguard visade på att det var bara ca 3% av deras kunder som sålde av i nedgång men det stora felet dom flesta gör är att dom slutar köpa!
Strategin ”köp och behåll” fungerar bara om man gör båda! Man måste fortsätta köpa också i en nedgång!
För dom av oss som vill ha ett visst avkastningskrav innan vi köper är det enklare att veta när vi ska köpa men istället blir kravet att stå ut med utdragen långtråkighet högre!
God Jul på dig Kenny!
Kalle56,
Det var en intressant artikel du länkade till och ack så sann! Jag är inne på samma spår (volatilitet och förväntad avkastning) i en kommentar den 16/11, 20.06 i följande tråd:
http://gottodix.blogspot.se/2015/11/vi-omsatter-mer-hela-portfoljen-varje.html#comment-form
I en senare kommentar i samma tråd (20/11, 07:37) berör jag någonting som jag också tycker Morgan har fått om bakfoten. Det säljs och köps som bekant alltid lika många aktier. Vad är det som säger att säljarna måste avyttra i panik när det går ner och att köparna är sansade?
Ett motexempel: någon säljer (hela eller delar av sitt innehav) lugnt och sansat lågt för att realisera en förlust att kvitta mot. Strax därefter köper samma individ tillbaka exakt samma antal (eller flera) aktier eftersom det är ”rea” och hon tror på bolaget.
Vanligare är väl att det är två fundamentalt motstridiga uppfattningar om var kursen ska gå. På förhand är det väl inte givet att köparna alltid har rätt gällande ett enskilt bolag?
Trots sista stycket ovan (djävulens advokat), är jag själv helt inne på ”köp och behåll” med kontinuerliga köp när jag tycker det är befogat. Befinner mig ytterst sällan på säljsidan.
Med vänlig hälsning
Carolus
Carolus
Bruce och jag har en samsyn i dom frågorna, så jag låter honom svara!
https://youtu.be/xOn4VUrVZdw
God Jul!
Bra inlägg och som vanligt bra kommentarer från Kalle56 och Morgan Housel.
Tankevurpan Carolus gör är att han inte vet vilka som köper och säljer på börsen.
Det är inte, som man gärna tror, kloka och förnuftiga aktieinvesterare, utan okunniga och lättpåverkade (utländska, främst från USA, och även svenska) fondförvaltare med liten kunskap och anknytning till den svenska börsen.
Då är korta vinster och extrem riskaversion de viktigaste drivkrafterna.
Ganska enkelt att kolla detta.
Antingen via SCB eller Euroclear om utländskt ägande eller att följa OMXS jmf Frankfurt när det gäller börsutvecklingen (både trend och volatilitet)
Vad svenska aktieinvesterare gör spelar ingen roll, det som styr både (OMXS) börsens volatilitet och trend är (svenska och utländska) fondförvaltare.
Besser
Spartacus,
Tack för det! När väl börsen börjar gå ned kommer prestationerna från de stora investerarna att synas i ett helt annat ljus igen!
—
kalle56,
Intressant. Det är en sak att stoppa huvudet i sanden men en helt annan sak att stoppa in friska pengar i vad som synes vara ett svart hål. Men det är bara att kasta in pengarna i marknaden och blunda så länge man betalar rätt pris, i nedgång. God jul på dig med!
—
Besser,
Tack för det! Japp, bra kommentarer är den stora nyttan som förenas med nöjet att skriva.
Kapitalflöden från stora ansiktslösa investerare som fonder, som i sin tur styrs av masshysterin antingen upp eller ner, är oerhört starka krafter och när de ska in eller ut ur aktier i stor skala under lång tid märks det :-)
Hej!
Hur agerar du/ni när vi nu är så nära toppen? Hur tänker du med dina placeringar för tillfället? Mycket likvid/räntor i väntan på en eventuell nedgång? Eller är det köp-och-behåll, och endast inställd på nya köp i nedgång?
Tack för spännande inlägg!
Vill,
Tack för din kommentar! Jag försöker inte tajma marknaden, utan jag köper aktier så länge jag hittar något som jag ser som köpvärt. För tillfället betyder det att jag nästan inte äger några stora bolag utan mest små, som fortfarande är lågt värderade. När börsen går ned köper jag mer för erhållna utdelningar och nya pengar som jag månadssparar. Dessutom kan jag sälja innehav om jag hittar något mycket billigare, men då ska det skilja mycket!
Besser,
Jodå, jag har gjort en och annan tankevurpa i mina dagar fast jag är inte säker på att detta är en av dem. :-)
Min poäng var inte att alla investerare alltid är rationella i alla situationer. Snarare är den att jag inte tror att det finns en systematisk asymmetri mellan köp- och säljsidans agerande. Detta är en sanning med modifikation, något jag återkommer till länge ner.
I min kommentar till Gottodix reagerade jag på att han skrev att ”Det kan inte vara en köpsignal att alla som investerat tid och pengar i bolaget är villiga att sälja billigt.” (efter att en aktie fallit rejält alltså).
Jag bara vände på resonemanget eftersom exakt lika många aktier ju köps… Med samma logik kan man då hävda att det måste vara världens köpsignal när så många investerar tid och pengar för att villigt köpa lågt. Där tog jag alltså köparnas parti. (Köpen behöver inte heller göras av nya ägare; befintliga kan fylla på)
I min kommentar ovan till Morgan Housels artikel tog jag i stället säljarnas parti. Varför måste det vara ”panikförsäljningar” när det säljs under nergångar? Är det verkligen panik när index eller enskilda aktier faller med 20 procent? Under en dag, möjligen, vilket vi kan kalla för Svarta måndagen 1987.
Fast under en längre period? H&M har ju sedan i våras fallit från drygt 360 kr till runt 300kr idag. Sker varje transaktion nu därmed i panik på säljsidan? Jag tror inte det, men det kan vara fel.
Det är som Bruce säger i videon (och som jag skriver i min kommentar ovan): det handlar ju om två diametralt motsatta åsikter om var kursen ska gå. Visst kan rationaliteten vara lika begränsad hos köpare och säljare, men varför måste det vara en systematisk snedvridning till den ena eller andra partens nackdel?
Modifikationen: under perioder med extrem eufori har säljsidan en fördel; det är säljarnas marknad. Under perioder med extrem pessimism är det köparnas marknad. Fast hur ofta har vi de sinnesstämningarna? Tycker till exempel inte att denna tjurmarknad präglats av någon speciell hysteri (ännu). Visst, nyintroduktionerna har varit smått galna liksom Fingerprints resa, men för övrigt? Snarare har det rått en skepsis och fortlöpande förvåning över utvecklingen (IMHO).
Vill,
Jag hoppar heller inte in och ur bolag. ”Köp och behåll” med kontinuerliga köp är vad som gäller för mig. För att jag ska sälja krävs det extrema värderingar eller ett fullständigt haveri av affärsverksamheten.
En aktie jag skulle sälja om jag ägde den vore Amazon. Handlas till ett P/E-tal långt över 900. Det skulle alltså ta bolaget mer än 900 år att tjäna in till sin aktiekurs med nuvarande vinstnivå… Inte heller lämnar bolaget någon utdelning. Fast det kanske ”kan växa i kostymen” som man brukar säga för att försvara höga P/E-tal… ;-)
Mvh
Carolus
OK, jag förstår vad du menar.
Det finns alltid två sidor av ett mynt även om alla mynt inte är symmetriska, (som vi falskspelare brukar säga :-) (Gäller även för kvartalsrapporter och årsredovisningar… !!!)
Hysteri på börsen? Ja, jag tycker nog att + 35% på drygt 4 månader (16/10 2014 till 27/2 2015) och ATH med OMXS på 565 den 27/4 2015 måste betecknas som eufori.
Panik på börsen? Inte än, men jag gissar att vi även denna gång får se även paniken breda ut sig.
Dock vet jag tyvärr inte när det blir :-)
Besser
Heh, heh (apropå mynt)!
Nog har det varit glada dagar på börsen. Mikael Vilenius har en genomgång i dagens Dagens Industri av börsutvecklingen efter tidigare initiala räntehöjningar i Sverige och USA. Hans slutsatser är att vi har en bit kvar till toppen. Vi får väl se…
Hösten 2008 och tidig vår 2009 skulle jag karakterisera som panikartade, åtminstone på de nordamerikanska börserna. Frågan är om man får uppleva det på en sådan intensiv nivå igen…
Hälsningar
Carolus
Affärsvärldens hyllningsartikel om Gustaf Douglas kanske piggar upp? http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3951861.ece
Rent generellt tycker jag att det är lite läskigt när man får räkna på vinstnivåer om 2 år för att räkna hem ett ”hyggligt” P/E-tal. Men samtidigt tycker jag fortfarande att det finns en del intressanta bolag och bloggtrafiken till investeringsteoretiska inlägg går nästan lika bra som Analysen av Fingerprint trots att de inte alls delas i sociala medier. Vi befinner oss helt klart i en manisk fas där många aktier kastar sig uppåt på förhoppningar och ambitiösa långtidsprognoser, men trots min kärlek till värdeinvesteringar tror jag att jag ännu befinner mig långt bort från nekrofili. Däremot finns det gott om personer som trots dåliga beslut just nu tjänat en hel del pengar och jag tror helt enkelt att dånet från dessa gör det hårt att höra värdeinvesterarna i bakgrunden.
Aktieingenjören,
Jag håller med. Det är dånet och bruset från allt annat som står i vägen, men det ska först bli värre innan värdeinvesterarna får stå i rampljuset igen! Douglas kanske är en man med tajming av rang och i sådana fall är det nära nu tills vi får se ett ordentligt fall :-)