Ni som har följt Aktiefokus ett tag vet att jag i princip sedan starten har brottats med mina investeringskriterier. Detta är något som är naturligt. Man lär sig hela tiden nya saker och utvecklas och konstigare vore det om man stod still och stampade på ruta ett.
I grova drag kan man säga att när Aktiefokus startades 2009 investerade jag efter en checklista som var inspirerad av Benjamin Graham. Över tid har checklistan utvecklats och förändrats. Samtidigt har checklistan bytt skepnad från att vara punkter som jag bockar av till att vara punkter som jag stämmer av för att bedöma helheten och riskerna.
I grova drag söker jag följande kvalitéer i ett bolag som jag kan tänka mig att behålla länge:
- En gedigen vinst- och utdelningshistorik. Ett eller på sin höjd två förlustår det senaste decenniet kan accepteras om det finns särskilda skäl.
- En stark finansiell ställning. Detta ser jag som viktigt oavsett om historiken är prickfri eller inte.
- En bra affärsmodell och någon typ av konkurrensfördelar. Vad i bolagets affärsmodell eller sätt att drivas är det som garanterar framtida lönsamhet?
- Trovärdig ledning och ägarbild
Det som har vållat störst problem för mig är hur jag ser på företagsledningens trovärdighet, huruvida ägarbilden är gynnsam eller inte och vilken roll det egentligen spelar. När jag tummar på de andra kriterierna blir ledningens trovärdighet och ägarbilden ännu viktigare att analysera. Då analys av ledningen är svårt för en liten aktieägare och inte är något som känns som min starka sida tänkte jag därför lufta frågan nu och ta stöd i vad andra bloggare och litteraturen har skrivit.
I detta inlägg fortsätter jag med frågan om en gynnsam ägarbild. Tidigare har frågan om en trovärdig och skicklig ledning behandlats.
Frågorna som jag söker svar på i detta inlägg och där jag hoppas att ni läsare har synpunkter på är:
- vilka är de viktigaste punkterna att utvärdera avseende vad som är en gynnsam ägarbild?
- när (om någonsin) ska man fälla ett bolag på grund av en tveksam ägarbild och när räcker det att bara justera avkastningskravet?
Vad är en gynnsam ägarbild?
Rent allmänt brukar jag söka stöd från litteraturen och från andra bloggar. I detta fall finns det inte mycket att läsa men nedan sammanfattas det jag har hittat.
Lundaluppen (RIP) tar upp tre punkter i sitt inlägg om ägarbildsfrågan:
- Ägaren har minst 10 % av bolaget
- Ägaren har stora resurser utanför bolaget (minst lika mycket till som är investerat)
- Innehavet i bolaget är betydelsefullt för ägaren, dvs. utgör mer än 5 % av ägarens portfölj. Det är inte helt enkelt att få fram informationen och i ärlighetens namn brukar jag inte gräva alltför djupt om detta utan bilda mig en ganska snabb bild utifrån förhållandet mellan bolagets och ägarens storlekar.
Andra bloggare, som t.ex. Spartacus Invest har 20 % ägarandel som en gräns. Vidare skriver Aktieingenjören följande:
Som investerare är det alltid bäst om ledningen och ägare har ungefär samma behov som dig själv. Det här innebär ledningen bör erhålla betydande inkomster från egna aktieinnehav och att det finns en tydlig ägarbild av ”kött och blod” som värnar om företagets långsiktiga fortlevnad.
Mina slutsatser
En gynnsam ägarbild handlar inte bara om att storägaren ska äga en stor andel av bolaget även om det finns ett värde i att storägaren inte sitter med endast 5 % som är en typisk ägarandel för många fonder (troligen eftersom de inte får äga mer i ett enstaka bolag). Lundaluppens siffra på 10 % kan vara en god tumregel men inte som ensamt kriterium. Jag skulle vilja kombinera med några ytterligare faktorer.
Dessutom är det så att det inte behöver vara en enskild ägare som sitter med en stor andel av bolaget. Det kan fungera lika bra om ett antal grundare tillsammans äger en stor andel av bolaget.
Att storägaren ska ha resurser utanför bolaget för att kunna gå in och stötta vid behov är också rimligt, men ibland svårt att bedöma. Naturligtvis måste innehavet vara betydelsefullt för ägaren, för annars går ägaren inte in och stöttar om det behövs.
Jag tycker också att det finns fler aspekter att ta hänsyn till. Även om det finns en tydlig storägare eller till och med majoritetsägare betyder det inte att de gynnar de små aktieägarna. Scania är ett exempel där småägarna kom i kläm och det finns ett flertal bolag där huvudägaren uppenbart gynnar sig själv utan att ta hänsyn till vad som gynnar de övriga aktieägarna. Det är med andra ord inte en gynnsam ägarbild bara för att någon äger mer än 10 % av bolaget.
Om en ägare blir för stor, vilket är vanligt bland vissa mindre bolag och även i vissa net-nets, är risken uppenbar att ägaren struntar i minoritetsägaren. Sådana problem måste man fånga upp genom att se hur storägaren har agerat, t.ex. genom att se på kapitalallokeringen.
Viktigast av allt, och det som egentligen kan sammanfatta vad man vill se som aktieägare, är det som Aktieingenjören skrev. Ledning och ägare ska sitta i samma båt. I små bolag ska ledningen helst äga en betydande del av bolaget i fråga. Om det går bra för bolaget ska både ledning och aktieägare bli förmögna, medan om det går dåligt för bolaget så ska ledningen också drabbas genom att aktierna minskar i värde på ett sätt som är betydande för deras privata förmögenheter.
Det finns med andra ord skäl att göra en sammanslagen bedömning av ”trovärdig ledning och ägarbild” och inte se på det som separata fenomen. Om det är skurkar som äger en stor del av bolaget så spelar det ingen roll att denne skurk är en storägare.
Sammanfattningsvis kommer jag fram till följande tumregler för att utvärdera ägarbilden:
- Ägaren eller ägarna har minst 10 % av bolaget
- Ägaren bör ha stora resurser utanför bolaget (minst lika mycket till som är investerat)
- Innehavet i bolaget är betydelsefullt för ägaren
- Storägaren har samma intressen i bolaget som de små aktieägarna
Punkterna om ägarbilden utvärderas i samband med att ledningens trovärdighet utvärderas och i slutändan görs en sammantagen bedömning som också hänger ihop med helhetsbilden av bolaget.
Är ovanstående rimliga punkter att använda sig av för att bedöma om ägarbilden är gynnsam? Hur gör du?
Vi har en samsyn på ägare & ledning som går så djupt att vi båda under vår investerarkarriär har slagit ihop ledning & ägare till en punkt istället för två i checklistan. Så jag tänkte mest på hur de olika punkterna kan vara olika viktiga beroende på vilka bolag man tittar på.
Det är sällan jag investerar i bolag där balansräkningen är så svag att ägarnas förmåga att bidra vid en nyemission kommer i fråga. Däremot har jag börjat titta en hel del på maktfördelningen på ägarsidan och delar ofta in ägare i tre nivåer.
1) Ägare där deras goda rykte är en tillgång. Ett gott rykte och förtroende är grunden i många affärer och för finansmän såsom Anders Wall, Stefan Persson, Staffan Persson och Melker Schörling eller förvärvsvilliga bolag såsom Vitec och Fenix Outdoor finns det därför ett stort ekonomiskt intresse i att inte bara vara laglydig utan dessutom bete sig hedersamt för att lägga grunden till framtida affärer. För den här typen av ägare ser jag inga större hinder i hur stor andel av bolaget de äger eftersom det utöver minoritetskydd finns andra mekanismer som skyddar minoritetsägare.
2) Ägare som kan förväntas agera lagligt men inte mycket bättre än så. Riskkapitalbolag såsom 3I och deras skönmålning av Eltel är kanske typexemplet på den här typen av ägare. Vi kan räkna med att de inte begår brott genom att fiffla med bokföringen, men man måste läsa årsredovisningarna noga och vara beredda på fulspel såsom när Investor offrade övriga aktieägare i Scaniaffären eller Industrivärden försökte använda sina egna revisorer för att utreda privatplanen. Därför blir det viktigt att det finns minoritetsägare som kan stå upp emot huvudägaren.
3) Ägare med en historik av fulspel. Den här typen av bolag går i sopkorgen omedelbart för mig.
Ledningen samspelar i sin tur med ägarna och det är främst hög personalomsättning och opålitliga personer i ledningsgruppen som oroar mig när jag analyserar ledningen.
Men nu håller det här på att urarta och jag behöver tillgång till lite mer avancerad formatering så jag får följa upp med ett eget inlägg på temat. Annars blir det oöverskådligt.
Jag skulle lägga till att storägarna ska ha en historik i bolaget. Om du vill göra det kvantitativt skulle jag säga minst 5 år. Detta för att sålla bort de bolag där en framgångsrisk entreprenör, som sålt av sitt gamla bolag, går in i en ny bransch han inte vet något om. Tycker man ser det för jämnan, ex. intrum justia, ex. axis som köper upp en stor position och sen går det åt fanders. Storägarna uppfyller alla kriterier som du ställt upp men eftersom de redan är set for life och entreprenörer tar de för stora risker, vilket ger dålig avkastning.
Aktieingenjören,
Som ofta så håller jag med dig ;-)
Jag går inte heller ofta in i finansiellt svaga bolag men ibland händer det och någon gång kommer det säkert att bli en större sådan position också och då är det viktigt att ägarna har muskler för att klara nyemission. Ett sådant bolag som jag är inne i just nu med pytteposition är Farstad Shipping. Ganska mycket skulder men storägaren pytsar nog in om de skulle få problem. Det är dock inget långsiktigt innehav och där lägger jag i princip ingen vikt vid sådana här frågor utan ser det mer som en bonus.
Personer med fulspel i bagaget går helt klart bort direkt även för mig.
Det finns fall när jag har lagt mindre vikt än vad jag borde vid ägarbilden och ledningens aktieägande i småbolag, t.ex. i de danska bankerna. I två fall (Nordjyske och Lollands) har det senare gått ganska dåligt vilket åtminstone i ett fall kanske hade kunnat förhindras med en bättre ägarbild. I de fallen var dock personalomsättningen extremt låg vilket jag lade stort fokus på, men det räcker inte alla gånger.
Äsch, skriv du ditt inlägg. Det ser jag fram emot så reflekterar vi vidare där ;-)
—
Breaking Bucks,
Jag håller med dig, men jag tror att de typerna av ägare i många fall bommar mitt tredje kriterium, ”innehavet ska vara betydelsefullt för ägaren”. Kamprad äger ju 5 % av en del småbolag också och sitter på mycket krut vid sidan av men inte bryr han sig ett skvatt om de bolagen. Så andemeningen är att ledningen och ägarna faktiskt ska sitta i samma båt och bry sig om sitt bolag :-)
Förtroende för ledningen är extremt viktig, men kanske också det svåraste. Jag har varit på stämma där Hans Cavalli-Björkman, mycket aktad, numera pensionerad bankman från SEB, suttit bredvid och stöttat en VD som säljer innankromet av bolaget till sitt egna bolag och likviderade det börsnoterade bolaget. Ingen av dem verkade i detta läget för bolagets bästa, utan ditt egna eller SEB:s bästa.
Det finns gott om företagsledare som köper och säljer bolag mellan sina egna bolag, där man kan misstänka att de mest lönsamma hamnar i det privat bolaget och mindre lönsamma i det börshandlade bolaget. Frågan är vad wallenbergarna har i tanke nu när det strukturerar om mellan sina helägda dotterbolag till stiftelserna och investor.
K-A,
Tack för din kommentar. Rent allmänt kan man väl säga att mitt förtroende för ledningen i de stora sfärerna inte är på topp och speciellt inte efter den senaste tidens flygplanshistorier. Minoritetsägarna i Wallenberg- och Industrivärden-sfärerna är väl mest till besvär för topparna vilket är ett dilemma när några av bolagen i sfärerna (t.ex. Handelsbanken) ändå är riktigt fina bolag. Det enklaste är att avstå från tveksamheter och skumrask men risken är att man missar några guldkorn då. Men om allt annat ser väldigt väldigt bra ut (Handelsbanken) kan jag nog förmodligen bortse från tjänstemannastyre och märklig ägarstruktur.
Hur ser du på ägarbilden i det varmt rekommenderade Castellum.
Tack för bra blogg.
/t
Töppödla,
Jag har inte koll på Castellum men det borde gå att stämma av mot tumreglerna i det här inlägget! Det enda jag vet om Castellums ägarbild är att Laszlo S har sin förmögenhet där i så det borde i alla fall finnas någon som bryr sig om bolaget :-)
Tack. Stämmer, Laszlo med fam. Men generellt ingen tydlig som bryr sig då det i övrigt bara är institutionellt ägande, SEB IM AB i top med 5,2 procen, LF Fond har 2%. Så vid en snabb överflygning så är det verkligen ingen bra match mot det du skriver. /J
Hittade denna, vet inget om bloggen i övrigt. /t
http://naringslivsnorden.blogspot.se/2015/01/castellum-sveriges-3e-storsta.html
Hur ser du på familjen Lundberg som har 93,1% (Fredrik m bolag 89,7+ Louise 1,7+ Katarina 1,7 ) av rösterna och 54% av kapital i Lundberföretagen ? Ska de vara noterade ??
De gör ju återköp av aktier i bland, och då stämplar de om några A-aktier så Fredrik ensam är under 90%…..
Töppödla,
Jag är inte så förtjust i Castellum eller fastighetsaktier i allmänhet i nuläget. Värderingen är allt som oftast väldigt hög och de har haft medvind i över ett decennium nu med lägre och lägre räntor. Så mycket mer medvind borde vara svårt att få.
—
kylig,
Lundbergs verkar ju vilja vara noterade och Fredrik verkar inte vara typen som vill blåsa några minoritetsägare, så där är jag inte så bekymrad. Men när en ägare har en så stor andel av ett bolag gäller det att det är en ärlig och hedersam människa. Normalt finns nog annars en ”sweet spot” på mellan 10-40 % ägande.
Ägarbilden i Arbona är extrem då Håkan Blomdahl är huvudägare med över 50% av bolaget.
Större ägare gör att det är både bra och dåligt om 109 största ägaren har 93.83%
Aktieportföljen visar också blir det fall då o.k. kursen ner och så får man hoppas det blir bättre framöver?
Jag söker aktievänner för utbyte av tankar om Arbona. Finns ingen som gjort en analys.
Gärna ett email om vi kan utbyta tankar om ARBONA – ett mer än anonymt bolag.
För mig är ägarbilden viktig – brukar gå bra men kommit på en just nu tyvärr svår ägarbild som blir bättre men kursnivån sämre. Det gäller Arbona som jag följer noga och de har varit så de större ägarna har ökat varje kvartal men kursnivån blir inte bra. Huvudägaren.mer… än anonym och trots lite kontakt med andra större ägare så ser dessa inte att det går på tok för sakta. Byter gärna min genomgång av Arbona om intresse finns – bolaget går räkna men men om ingen vill köpa och de är på fel lista då blir det inte bra…Tålamod och ännu mer tålamod men det finns också gränser för oss alla.