Då och då ställs man inför problem som man inte hade räknat med, men som man måste hantera och ta ställning till. Dagens problem handlar om sammansättning av aktieportföljen och hur stor andel en aktie egentligen får ta upp, vilket är ett delikat ämne där mycket till syvende och sist handlar om tycke och smak.
Bakgrund
Jag har en fokuserad aktieportfölj. Målet är att ha ca 5-10 bolag där varje bolag som en tumregel får ta upp högst 20 % av aktieportföljen vid inköpstillfället. Inköpstillfället är det tillfälle då man har möjlighet att påverka andelen och därefter lever priset på aktien sitt eget liv. Beroende på vilken typ av bolag det handlar om kan andelen vid inköpstillfället också sättas lägre än 20 %. Syftet med att ha en gräns är att begränsa risken för permanent förlust av investerat kapital och om jag skulle göra bort mig totalt i en analys av ett bolag förlorar jag som högst 20 % av portföljens värde.
I nuläget har jag fem betydande innehav och en näst intill försumbar del kontanter respektive net-nets. Tabellen nedan visar portföljen med varje bolags andel av portföljen respektive utvecklingen sedan köp, samt tid för första inköp.
| Bolag | Första inköp | Portföljandel | Utveckling sedan köp |
| Protector forsikring | Juli 2013 | 39% | 125% |
| Lollands bank | Februari 2013 | 19% | 63% |
| Vardia Insurance Group | April 2014 | 19% | 13% |
| POSCO | Oktober 2013 | 11% | 10% |
| Nordjyske bank | Februari 2013 | 9% | 46% |
| Kontanter | N/A | 1% | N/A |
| Net-nets | N/A | 2% | 5% |
Protector forsikring har gått upp kraftigt sedan inköp vilket har medfört att aktien upptar nästan 40 % av min aktieportfölj jämfört med min gräns på 20 % vid inköpstillfället. Min aktieportfölj har alltså blivit oerhört känslig för hur det går för Protector och Protectors aktiekurs. Samtidigt är aktien enligt mig fortfarande en bra bit från fullvärderad och det lockar inte direkt att sälja. Jag har sålt ett antal bolag alldeles för tidigt (t.ex. AQ Group som kanske är min sämsta försäljning) och vill inte göra om det misstaget.
Ska man klippa blommorna och vattna ogräset?
Frågan är om man borde minska ner ett innehav för att det har blivit för tungt i aktieportföljen. Det är en fråga som jag är lite kluven i men där jag ändå väger över åt det ena hållet. Låt mig utveckla.
Å ena sidan är det uppenbart att när ett innehav utgör 30-40-50 % av portföljen eller mer blir man oerhört sårbar för det bolagets utveckling och man tar helt uppenbart en risk för att bakslag i det enskilda bolag ska påverka hela aktieportföljen kraftigt. Detta är själva grundproblemet.
Å andra sidan är frågan om man verkligen ska klippa ner blommorna för att vattna ogräset, som Peter Lynch en gång sade:
Selling the winners and keeping the losers is like cutting off the flowers and watering the weed.
Warren Buffett har också en gång sagt något liknande, men med en liknelse från idrotten korgboll:
To suggest that this investor should sell off portions of his most successful investments simply because they have come to dominate his portfolio is akin to suggesting that the Bulls trade Michael Jordan because he has become so important to the team.
Vad väger då tyngst; att bli sårbar för ett enstaka bolags utveckling eller att hyvla av de bra innehaven för att lägga pengarna i sämre bolag? Det gäller att hitta en balans utan att bli dumdristig.
Jag själv väljer att gå på Lynchs och Buffetts linje. Om ett bolag har utvecklats väldigt bra är det troligt att den goda utvecklingen kommer att fortsätta och det vore därmed inte lyckosamt att sälja bara för att andelen i portföljen råkar vara si eller så. Det som ska styra köp och sälj är pris i förhållande till värde och ingenting annat.
Att ett bolag kan uppta en löjligt hög andel av portföljen är alltså ett problem som jag väljer att leva med och en risk som jag väljer att ta. Det är på många sätt en angenäm risk, för det är ett problem som endast uppstår efter en fantastisk kursutveckling. Om kursen skulle sjunka tillbaks innebär det inte en kapitalförlust, utan det innebär en icke hemtagen vinst. I teorin är det förstås en förlust, men investeringar handlar mer om praktik än teori. Teori är lätt, men praktik är svårt.
Om ett innehav dominerar portföljen, som Protector gör nu, kommer det innehavet med tiden att minska i andel av den totala aktieportföljen på grund av att nya insättningar och utdelningar investeras i andra bolag. Jag förvaltar inte en fond och min tidshorisont är lång, så jag får ha precis hur skev fördelning i portföljen som jag själv även under relativt lång tid, även om ambitionen är att rätta till skevheterna över tid. Men om ett bolag utvecklas så bra att portföljen blir skev så får det vara så.
Det finns dock några om och men. Jag nämnde tidigare att pris i förhållande till värde är det som styr köp och sälj. Det gäller i högsta grad bolag som upptar en mycket hög andel av aktieportföljen. Om ett bolag är undervärderat och upptar en hög andel av portföljen gör det mig inget – då klipper jag inte blommorna – men om ett bolag närmar sig rätt värdering eller till och med övervärdering blir det lite lättare att minska på innehavet om portföljandelen är 40 % jämfört med om den är 10 %.
Det bör här påpekas att övervärdering kan uppstå på två sätt; antingen växer priset ifrån värdet, eller så krymper värdet ned lägre än priset. Om ett bolag utvecklas sämre än väntat är det alltså skäl för att sälja och i de fallen rycker man upp ogräset, för att nyttja Lynchs analogi än en gång.
Inställningen till att hyvla ned innehavet beror också på vad det är för typ av bolag och varför jag äger det. Om det är ett bolag som jag avser att behålla länge (buy and hold forever and ever, Buffett style) ska det till både övervärdering och ett uppenbart billigare alternativ för att jag ska sälja. Jag upprepar, alternativet ska vara uppenbart billigare, med marginal. Jag vill absolut inte hamna i ett läge när jag säljer något bra för att köpa något som det visar sig att jag har missbedömt, utan det ska finnas en god säkerhetsmarginal. Varje köp och sälj innebär en risk för misstag.
Om det är ett bolag som jag inte avser att behålla för alltid (jag har några i portföljen som jag vill bli av med till rätt pris) blir det ännu lättare att sälja om bolaget börjar närma sig rätt värdering. I ett sådant läge kanske jag hyvlar av en liten del för att invänta en högre värdering på återstoden.
Slutord
Detta var mina tankar kring ett problem som har uppstått som följd av att jag har en fokuserad aktieportfölj. Ett bolag som ursprungligen tog upp ungefär 20 % av aktieportföljen har nu stigit till ungefär 40 %. I takt med att innehavet har vuxit har också min huvudbry ökat om jag borde hyvla av en del av innehavet eller inte.
Problemet kan mycket väl komma att uppstå igen i framtiden när jag tar fler tunga positioner på 10-20 % av aktieportföljen och nu har jag fått fundera igenom hur jag egentligen bör agera så att jag är förberedd.
Jag kommer alltså att göra som Buffett och Lynch; om en blomma växer fritt, så låt den göra det! Sälja är något jag bara gör till följd av värdering oavsett hur stor andel av min aktieportfölj bolagen råkar få. Jag styr vilka andelar bolag får ha av portföljen vid inköpstillfället och om innehav växer sig stora så är det portföljen i övrigt som får växa ikapp och späda ut det stora innehavet.
En sund inställning till försäljningar, gillar speciellt det näst sista stycket innan slutorden. Men även om ett innehav inte är fullvärderat tycker jag det är rationellt att hyvla av för att öka i ett annat bolag, om det är tydligt att detta bolaget har ett väsentligt lägre pris/värde förhållande.
Sedan får man komma ihåg tid som en viktig aspekt, att ha Protector som 40% av portföljen i ett år är inte så farligt men över 10 år är det väldigt dumt, och den risken är väl i princip obefintlig eftersom din portfölj växer hela tiden. Ju större portföljen blir ju viktigare blir det såklart med dessa regler, och en dag kanske 20% vid inköp kommer kännas väl mycket? Men å andra sidan är det bara en övre gräns.
Vissa ogräs som kirskål och nässlor är ju goda.
Finansnovis,
Ja, egentligen kan jag tänka mig att hyvla ned ett innehav lite i förtid om värderingen ser rimlig ut och om det finns ett mycket bättre alternativ. Att det finns ett bättre alternativ är nog förmodligen det bästa skälet att sälja i alla lägen! Det ska inte vara att byta 4 % direktavkastning mot 5 % utan rejält mycket mer marginal. Skulle jag sälja Protector och de överträffar sig själva och sticker iväg till flera hundra NOK samtidigt som bolaget jag köper istället misslyckas vore det en riktig tabbe. Att få ned aktiviteten tror jag gör mycket för att minska misstagen.
Hehe, förhoppningsvis växer portföljen med tiden men det återstår väl att se ;-) Protector kan säkert sticka upp mot 50-60 % av portföljen också om det vill sig väl men om några år kommer den nog att vara nere i nivå med ett eller flera andra bolag. Till exempel ger Protector en rätt fet utdelning som bara den gör att det blir lite kulor till att späda ut innehavet med. Sedan sätter jag ju in nya pengar också.
Sedan hoppas jag förstås att andra innehav jagar ikapp. Jag ser en hyggligt stor uppsida i alla mina innehav men det kommer förstås med olika tajming, som inte går att styra.
Ju större portföljen blir, desto viktigare blir det att inte tumma på reglerna. 20 % kommer eventuellt att kännas mycket vid någon tidpunkt, men å andra sidan lockar Mohnish Pabrais tankar om ”Few Bets, Big Bets, Infrequent Bets” mig väldigt mycket och om nedsidan är låg samtidigt som uppsidan är stor känns 20 %-insatser som riktigt trevliga att göra.
Så vi får se hur det utvecklar sig. Klart är att jag inte köper mer Protector i alla fall och inte heller kommer jag sälja om de inte blir övervärderade!
—
Ernesto,
Party pooper! Kom inte här och förstör Peter Lynchs analogier =)
Just det du skriver om har jag själv suttit och klurat på en hel del. Jag tycker att du har formulerat problematiken mycket väl och jag har dessutom kommit fram till ungefär samma slutsatser som du. Så länge man tror på bolaget och inget nytt framkommit som påverkar caset är det bättre att låta blomman växa fritt. Som nettoköpare av aktier kan man ju dessutom styra till viss del genom att göra inköp i andra eller helt nya innehav.
Mina egna kriterier kring sälj av aktier har jag formulerat i inlägget http://vagentill-frihet.blogspot.se/2014/06/tankar-kring-var-aktieportfolj.html
Mvh
/Vägen till Frihet
Vägen till frihet,
Jag har också klurat mycket kring portföljfrågor tidigare, men det är först när läget blir skarpt som man verkligen inser problematiken. Det är dessutom i detta fall ganska lockande att ”plocka hem” en del av vinsten, men det är nog att göra sig själv en björntjänst.
Japp, inköp över tid får sakta men säkert parera skevheter i portföljen. Så länge man inte gör ytterligare inköp i sina innehav med för stora portföljandelar och ökar på skevheten så blir det nog bra i slutändan!
Kikade också snabbt på din länk om din investeringsfilosofi och jag tycker att det är kloka tankar som bygger en bra grund i en portfölj. Jag själv har inte bara buy and hold-aktier vilket gör att jag tänker lite annorlunda om en sådan aktie skulle sticka iväg.
Hej Kenny,
Du och jag har ju samma gräns för hur stort del av portföljen en aktie får ta vid köp, dvs 20 %. Dock kan jag tänka mig att köpa fler aktier om övriga portföljen går upp vilket medför att andelen minskar under 20 %. Detta inträffade i Vardia, jag köpte för 20 % av portföljen sedan minskade dock andelen till cirka 18,5 % och då ökade jag ännu en gång för att komma upp till 20 %.
Hur tänker du, ser att Vardia utgör 19 % av din portfölj (dock kanske andelen ligger närmare 20 % efter dagens uppgång)?
Mvh
poop poop
Hej Zen,
Jag gör som du. Det uppstår hela tiden nya inköpstillfällen och om portföljen har rört sig så att ett innehav hamnar under min gräns kan jag tänka mig att fylla på även om det tidigare har varit uppe på eller över gränsen. Det som spelar roll då är att pris i förhållande till värde fortfarande är tillräckligt attraktivt.
Jag tänkte vänta in månadens nyinsättning innan jag gör något och med lite otur så når Vardia upp i 20 % innan dess och då får jag hoppas på en rekyl. Det är bara Vardia som är aktuellt för mig att köpa. Annars får jag leta net-nets.
Om det skulle bli så att något bolag gör en offensiv nyemission som gör att andelen skulle gå över 20 % så skulle jag ändå teckna, förresten. Det är väl aktuellt främst i Vardia i nuläget.
Personligen tycker jag det är viktigt att beakta varför innehavet har intagit en större andel av portföljen. Har framtidsutsikterna förändrats? Har det underliggande bolagets verksamhet förändrats? Är det bara marknaden som har uppvärderat bolaget? Och är det motiverat. Det skulle också kunna vara så att resterande del av portföljen går dåligt.
Det är altså i min bok inte en helt lätt fråga att svara på helt generellt. Min ambition är att utvärdera hela portföljen och marknaden utifrån att det inte finns transaktionskostnader och resonera om det finns stora skillnader i motiverat värde. Sedan är ju världen reell och således är oändlig research och avsaknad av transaktionskostnader av fiktiv karaktär och det är därför inte realistiskt att ha oändlig omsättningshastighet i sin portfölj. Så det finns en strävan att diversifiera till den grad att det går att följa sina investeringar samt ha tillräcklig tid att söka efter nya och framför allt leva sitt liv.
Jag tror att genom att balasera en portfölj med de mest undervärderade bolagen (med givet risktagande) når den bästa långsiktiga (riskjusterade) avkastningen. Men finner det något oroväckande att blogg-världen tenderar att fokusera innehav i något som snart skulle kunna vara kulmen på denna (börs)cykel. [Vad vet jag?]
Tror att det är rätt rätt att få hybris och det är således något att beakta. Själv har jag exempelivs minskat mitt utställande av optioner för att inte brännas av hybris. I takt med att Protektor har gått bra har tanken slagit mig att öka något, dock finner jag att kursen inprisat mycket av den ökade uppsidan att jag valt att behålla min exponering. Givet mig som ultra-fegis är en 50 % exponering inte särskilt sannolik då risk-reward avtar exponentiellt (för mig) då storleken på innehavet ökar. En 30 % exponering skulle i min värld alltså möjligen kunna vara motiverad att minskas till 20% givet att det finns ett bolag som är (åtminstone) nästan lika attraktivt positionerat och värderat (och förtjänar 10 % ecponering).
Finner jag 20 st lika bra investeringar föredrar jag diversifiering. Likväl om jag finner 20 st nästan lika bra. Ibland blir man ju också lite överaskad. Ser detta som ett sätt att skudda mig mot mig själv, behålla fötterna på jorden och stävja hybrisen så gott det går. Skulle förresten inte bli förvånad om mina näst bästa investeringsteser varit de mest lyckade..
Fortsat lycka till på vägen mot ekonomiskt oberoende
Eder
Vat
Hej Vat och tack för en intressant kommentar!
Till att börja med så tar jag ju inte positioner större än 20 %. Så om ett bolag har stigit kraftigt finns det inte på kartan att öka. Visst har jag tänkt tanken att öka lite i Protector men med stöd av mina uppsatta regler har de tankarna gått att vifta bort.
Mycket av det du nämner väger jag in i frågan ”är bolaget övervärderat”. Om marknaden värderar upp bolaget alldeles för högt utan att något har hänt så kan jag hyvla av en del. Om bolaget utvecklas bättre än väntat är det nog det bästa skälet att behålla för då är det mycket möjligt att bolaget fortsätter att överraska positivt.
I de fall ”problemet” uppstår för min egen del har jag sannolikt tagit en stor position, typ 20 %, och därefter har marknaden dels fattat vinken och höjt multipeln och dels har utvecklingen blivit minst lika bra som förväntat. I Protectors fall har det gått mycket bättre för bolaget än i min vildaste fantasi men jag tackar och tar emot. Värderingen är ju inte direkt ansträngd än.
Du tar upp andra viktiga aspekter i din kommentar; att ha tid. Som jag ser det räcker tiden som hobbyinvesterare till att antingen köra någon slags kraftig diversifiering där man ägnar ytterst lite tid åt varje bolag eller så lägger man mycket krut på varje bolag och kör fokuserat. Jag gör det senare men har tänkt att få in en del av min portfölj i net-nets som uppfyller det första ganska väl, alltså tar lite tid och ger god diversifiering i den för övrigt fokuserade portföljen. En del av portföljen som lever sitt eget liv med andra ord.
Apropå att fokusera inför en börstopp så bortser jag från börsens värdering. Visst pekar mycket på att värderingen är historiskt hög och många bolag är dyra, så att det är svårt att hitta något prisvärt. Men samtidigt är räntan låg och konjunkturen inte stark, så att det skulle vara nära en börstopp är jag inte så säker på. Många ropar på vargen men det är inte så lätt att förutse. Nedgången kan lika gärna komma om 3 år som i morgon. Men som sagt struntar jag i börsens värdering och jag fokuserar på de enskilda bolagens värdering.
När börsen går ner kommer det inte vara roligare att ha en diversifierad portfölj än att ha en fokuserad, för diversifiering är inget bra skydd mot börsfall. Det är inte fokusering heller, men genom att ha lågt värderade bolag med potential till uppvärdering bör det göra det lättare att hålla fast i de innehav man har och inte sälja något i panik.
Hehe, allt annat lika så föredrar jag också 20 lika bra och billiga bolag framför ett för att minska risken. Problemet är att det sällan går att hitta 20, men det går att hitta ett eller två. Fokusering är inget självändamål, utan det är en konsekvens av tid och energi som jag kan lägga på min hobby. Så om det dyker upp mängder med bra investeringsmöjligheter under nästa börsnedgång kanske vi får se lite diversifiering :-)
Angående hybris försöker jag hålla fötterna på jorden, men vi får väl se om jag gör bort mig rejält någon gång framöver. Vissa tror nog att jag har rejäl hybris nu med Vardia (också ett 20 %-innehav), bolag som hittills har levt på nyemissioner och visar förlust, men jag menar att så inte är fallet och tror snarare att risken är stor att jag får problem med för hög portföjandel även i Vardia framöver. Vi får väl se. Det löser i sådana fall problemet med övervikten i Protector. Fighting fire with fire =)
Ett av skälen till att blogga är att få konstruktiv kritik och få höra om jag är ute och cyklar. I vissa fall har jag fått höra det när hybrisen kanske har blivit för stor (Deutsche Bank) och sedan har jag backat. De misstag jag har gjort tidigare (t.ex. Eletrobras) är sådana som jag hade kunnat undvika om jag bara hade läst på ordentligt och trampade snett med ett rejält informationsundertag. Så sedan dess har jag dels justerat min investeringsfilosofi lite och dels läser jag på mycket mer om de bolag som jag investerar i. Helst håller jag mig inom Norden men jag kan också gå utanför men behöver då läsa på lite mer.
Det är klart att det kommer att komma misstag ändå och ur det avseendet skulle jag egentligen vilja ha lite större diversifiering, men förhoppningsvis blir skadan begränsad.
Lycka till själv, om du inte redan är där! :-)
Kenny,
Jag har svårt att förstå logiken bakom att ett innehav först ska begränsas till 20 procent, men senare tillåtas utgöra en större andel. Som Vat säger så görs väl vid varje givet beslutstillfälle en ny bedömning om allokering. Om 20 procent var rätt vid tidpunkt A, varför är då 50 procent rätt vid tidpunkt B?
Som skäl anger du tex att ett företag som går bra kommer att fortsätta göra det. Men i andra vågskålen ligger att värderingen av Protector är högre nu än för X månader sedan. Det sänker potentialen. Ditt resonemang om att en orealiserad vinst inte är detsamma som en realiserad tycker jag är irrelevant för frågan om vilken fördelning som är lämplig. Sammantaget är min slutsats att du nu på instinkt valt en fördelningsmetod som du är bekväm med och sedan rättfärdigar det med tveksamma argument. Därmed inte sagt att det är fel att se till att det känns bekvämt.
Ojoj vilka kloka tankar Kenyy jag hade inte kunnat formulera det bättre själv…:)
”Men samtidigt är räntan låg och konjunkturen inte stark, så att det skulle vara nära en börstopp är jag inte så säker på. Många ropar på vargen men det är inte så lätt att förutse. Nedgången kan lika gärna komma om 3 år som i morgon. Men som sagt struntar jag i börsens värdering och jag fokuserar på de enskilda bolagens värdering.
När börsen går ner kommer det inte vara roligare att ha en diversifierad portfölj än att ha en fokuserad, för diversifiering är inget bra skydd mot börsfall. Det är inte fokusering heller, men genom att ha lågt värderade bolag med potential till uppvärdering bör det göra det lättare att hålla fast i de innehav man har och inte sälja något i panik.”
Många har suttit i flera år nu och väntat på en börsnedgång som inte kommit. Precis som du säger vet man bara att korrigeringar kommer men inte när.och det är bättre att koncentrera sig på bolagen och hur det går för dem. Precis så resonerar de stora mästarna som Buffett och grabbarna…:-)
Ok för din 20 % gräns vid inköp men inte finns det någon anledning att hyvla Protectorinnehavet bara för att aktien gått från att vara grovt undervärderad till bara undervärderad… Risken minskar bara marginellt för att man tar in ett innehav till istället en baissé tar ner alla bolag men de bra kommer igen fortare…
Lycka till i fortsättningen och keep up the good work!
AN,
Tack för din kommentar!
Man kan se det på ett annat sätt också, lite mer teoretiskt. Antag att bolaget direkt efter inköpstillfället avnoteras så att du inte känner till priset. Vilken portföljandel utgör bolaget då? Det är då bara vid inköpstillfället som man kan påverka och fastställa pris/värde. Målet vid ett bolag som köps för buy-and-hold som Protector är att få X % per år i avkastning och det får jag oavsett hur börskursen rör sig givet att bolaget utvecklas väl och delar ut pengar som följer vinstutvecklingen.
Om man ska tala om logik så har jag själv svårt att se logiken i att jag ska sälja ett bolag bara för att det råkar ha utvecklats bättre än förväntat. Om jag köper för 20 % och övriga portföljen utvecklas dåligt vill jag heller inte sälja bara för det skälet. Ska man hyvla ned innehav bara för att de utvecklas bra blir det verkligen att vattna ogräs och jag ser inte logiken i det.
Jag tycker ju inte att det är bra att ha 50 % i ett bolag, utan jag kommer göra allt som står i min makt för att minska andelen, utom att just sälja!
Protector är mindre undervärdad nu än tidigare efter kursuppgången men samtidigt har marknaden vaknat. Enda sättet att få vara kvar till en eventuell övervärdering är att inte sälja. Jag ser det lite som win-win; om marknaden inte övervärderar Protector får jag behålla och får bra avkastning från mitt innehav medan om det blir övervärderat kan jag sälja och få en ännu bättre avkastning. Samtidigt finns risken att framtiden från och med nu blir sämre än väntat. Det är baksidan med att behålla.
Om jag säljer nu vet jag å andra sidan precis vad jag får, nämligen en fin årlig avkastning men jag vet också att jag säljer alldeles för tidigt. Jag har en beklämmande historik av att sälja alldeles för tidigt och det försöker jag också råda bot på här. Det gäller att hitta något som fungerar i praktiken för en själv. Jag tror också att det är bättre att ha något som man kan vara bekväm med än att ha en teoretiskt perfekt modell som man inte kan följa.
Gör jag på det här viset minskar jag också antalet transaktioner vilket jag ser ett mervärde i. Tvångsförsäljningar och tvångsdiversifiering i dåliga alternativ vill jag undvika.
Warren,
Hehe, det återstår väl att se om jag också blir en stor mästare men uppenbarligen håller Lynch och Buffett med mig (eller snarare håller jag med dem).
Lynch har ju en annan goding kring det där med börsnedgångar också:
“Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections themselves.”
Jag instämmer till fullo i det. Man diversifierar sig heller inte bort från börsnedgång, utan jag fokuserar på att hitta billiga bolag. I den bästa av världar märker de inte av börsnedgången men i realiteten går det nog ungefär lika dåligt som index när börsen surnar.
Protector, som fortfarande är undervärderad, vill jag mjölka ut mycket mer ur om jag ska sälja. Annars behåller jag och är glad och nöjd för det.
Lycka till själv!
Kenny, tack för ditt svar.
Förstår tyvärr inte vart du vill komma med ditt avnoteringsexemplet. Om man inte har något klart marknadsvärde så blir det omöjligt att avgöra vilken fördelning man har och att realisera vinst eller förlust, ja. Så är nu inte ditt fall, utan du sitter med ett marknadsvärde och fulla möjligheter att fördela om. Jag förstår tyvärr inte relevansen.
Det jag tycker är ologiskt, men som kan vara bra för bekvämligheten, är att du bara vill ta 20% position i ett bolag som du tycker är bra, men att du sedan är villig att låta den andelen växa så mycket trots att bolaget inte blir ”bättre” i samma takt som priset stiger. Om nu Vardia är det som ger bästa värdet idag, varför skulle man då inte styra om mer pengar dit? 20-procentregeln verkar här snarare vara en begränsning och belastning än något positivt.
Dock, precis som du säger, ska man också vara bekväm, och jag kan förstå om du vill ”smyga in” och bygga upp någon slags mental trygghet med positionen. Så gör jag också, men det har nu straffat sig ett par gånger där jag inte hunnit in med mer pengar innan marknaden uppvärderat.
Transaktionskostnaderna kan jag inte säga emot. Däremot lär de bli försumbara om portföljen är några hundra lakan och uppåt, och man tex balanserar om en gång i kvartalet eller halvåret.
AN,
Javisst, det är ju noterade innehav jag sysslar med, så det finns alltid ett marknadsvärde och det finns också ett av mig bedömt värde. Dessa skiljer sig åt. I en onoterad portfölj skulle jag bara kunna styra efter bedömt värde och göra allokeringen därefter. Det är min poäng. Problemet vållas av marknaden som sätter olika värderingar varje dag.
Reglerna är till för att att begränsa mina misstag och optimera vad vad jag tror att jag klarar av – nu förlorar jag högst 20 % av investerat kapital om ett bolag skulle vara totalt felbedömt. Det dubbla om jag missbedömer två osv.
Sedan har jag ingen aning om vilket innehav som ger mest värde här och nu. Jag investerar på lång sikt. Varje innehav har minst en horisont på 3-5 år och jag ser pengarna som låsta under denna tid. Vissa innehav har jag längre tidshorisont på och säljer endast vid övervärdering (t.ex. Protector) medan andra vill jag bli av med inom 3-5 år (t.ex. Nordjyske bank). Jag har ingen aning om värden realiseras på ett år, tre år eller fem år (jag räknar med att det tar fem men om det går på ett är jag nöjd ändå) och jag tänker definitivt inte allokera om efter tre år för att ”det går trögt” för att sedan se värdet realiseras efter det fjärde året. Det är risken med att trixa för mycket. En mycket större risk än att det kostar lite courtage.
Omallokering gör jag gärna, men endast om det är stor skillnad mellan det jag säljer och det jag köper. Om det finns något normalvärderat som jag kan byta mot något grovt undervärderat så gör jag det. Finns det något övervärderat som jag kan byta mot något undervärderat så gör jag det. Hela tiden med 20 %-gränsen i åtanke för att skydda mig. Jag tror inte på att gå in för tungt i några innehav. En gräns medför förstås vissa negativa konsekvenser och begränsningar, men så länge det skyddar mig mot risken att gå all in i ett bolag och förlora alla mina pengar är jag okej med det. 20 % är ganska mycket det med. Säg den fond som tar sådana innehav (det får de väl inte om det inte är specialfonder). Det är möjligt att jag minskar den gränsen i framtiden, men i nuläget är jag bekväm med 20 %-innehav och nu är jag uppe där i Vardia också (som jag hoppas vållar samma ”problem” som Protector).
Min styrka ligger inte i trejding och tajming. Jag tar långsiktiga innehav och därför försöker jag styra aktiviteten därefter till så låg som möjligt (kan dock göra många köp varefter pengar ramlar in) och få ut värden från varje enskilt innehav, eller sälja om det visar sig att jag har missbedömt och bolaget utvecklas sämre än väntat.
Så det är medvetna val för att uppnå ett minimum av diversifiering och skydda mig mot missbedömningar samtidigt som det ska finnas en mental trygghet inblandat. Om jag blir ”straffad” för att ett innehav går mycket bättre än de andra och jag hade en 20 %-position så är det priset som jag får betala, men det är OK för mig. Jag strävar inte efter en högre fokusering än jag redan har, snarare tvärt om men det är brist på billiga bolag att köpa.
Kenny,
Att marknaden sätter olika värde är inget problem, utan en möjlighet. Detta säger även herr Buffett: Den bipoläre Mr Market säljer en tillgång billigare ena dagen och dyrare en annan dag.
Du säger att du vill begränsa misstagen, men förklarar inte (så att jag förstår) varför det skulle vara ett potentiellt större misstag att ha över 20% i Vardia, som du ser bästa värdet i idag, än att ha 50% i Protector.
Jag skulle vilja ta ett exempel angående omfördelning. Låt oss säga att vi har en portfölj med 50% bolag 1 och 20% bolag 2. Vår värdering av de två bolagen ger att vi ser värdet av en placering i bolag 1 som X%, medan värdet av en placering i bolag 2 är X+10% (dvs en hyfsad skillnad). Låt oss nu säga att vi har en princip som låter oss omfördela två gånger om året och att vi nu är vid ett av dessa tillfällen. Marknaden erbjuder oss möjligheten att sälja och köpa. Jag vill då hävda att om vi låter 50% stå kvar i bolag 1 så är det exakt samma sak som att ta en ny position på 50% av portföljen i det bolaget, vilket skulle innebära att vi bryter mot 20-procentregeln som vi har för att skydda oss mot misstag i bedömningen av enskilda bolag.
Motargument till ovanstående resonemang som jag tror att du har sagt och som jag kan köpa:
– Bolag 1 har hunnit leverera fler bevis än bolag 2 på att vår analys var korrekt. På så vis har risken i placeringen minskat, vilket rättfärdigar en större position än 20%.
– Anledningen till att bolag 1 har stigit i värde är att marknaden nu fått upp ögonen för bolaget, vilket skapar en uppgångsvåg för aktiekursen som vi vill rida på.
Jag håller helt med dig om att man inte ska allokera om efter en viss tidsperiod. Det ska ju vara värderingen (och den valda riskhanteringen) som styr, precis som du har skrivit tidigare.
AN,
Nu förklarade du så att du själv förstod :-) Ungefär så menar jag.
Ja, visst är det en möjlighet att Mr. Market ger oss erbjudanden varje dag. Det är jag väl medveten om, annars skulle jag ju inte syssla med det här utan köpa en indexfond och göra nåt annat av tiden istället :-)
De motargumenten som du själv formulerar är väl ungefär det jag själv försöker formulera. Och med tiden kommer jag att jobba ned innehavet med nyinsatta medel och utdelningar som placeras i annat. Mitt mål är att inget bolag ska vara större än 20 % men tillfälligt får det råka bli så givet att bolaget i fråga och/eller aktiekursen utvecklas väldigt bra.
Det finns förresten en undersökning (säkert flera, men jag tänker på en speciell som jag har läst nyligen) som visar att överpresterare ofta fortsätter att överprestera några år till, vilket också gäller underpresterare som fortsätter att underprestera. Medelmåttor fortsätter att vara medelmåttor osv. Undersökningen som jag tänker på är en från Credit Suisse, det står lite om det i ”Measuring the Moat” (går att googla fram) men det är nog inte den utan en annan.
När jag köper är det tvärt om, bolaget i fråga har sannolikt underpresterat eller har något kvar att bevisa; annars skulle marknaden inte värdera bolaget så lågt. Jag har en förkärlek för turnaround-bolag och Vardia är väl något i den stilen; ett bolag som ännu inte visar vinst. I Protectors fall förstår jag fortfarande inte riktigt varför bolaget var så billigt för 1-2 år sedan. De danska bankerna är andra exempel på bolag som var hårt pressade men som nu har vänt.
Att gå in med 50 % i turnarounds som kanske inte vänder och tappar större delen av sitt värde vore oerhört riskfyllt. Jag sätter en gräns för att begränsa möjligheten till förlust i det läget. Om bolaget i fråga däremot vänder så att det går från 20 % till 50 % så ser framtiden sannolikt ljus ut och då kan man väl säga att risken har minskat!
Om det är så att det bara är marknaden som har värderat upp bolaget utan att det är motiverat så kommer jag ju sälja eftersom det blir övervärderat. Vissa av mina innehav är inte buy and hold och då får de gärna stiga ohämmat.
Ditt exempel håller jag med om i teorin, men i praktiken vill jag inte se det på det viset utan jag försöker agera mycket trögare än så för att riskera att bolag B inte var 10 % mer värt än bolag A, utan det visade sig i själva verket att det var 10 % mindre värt. Sedan visade det sig dessutom att bolag A också överpresterade året efter så att skillnaden blev ännu större. Jag vill nog ha en skillnad på 100 % eller något i den stilen för att överväga en sådan flytt, annars är risken för stor för misstag vid ett byte.