Investeringsfilosofi är något jag ofta funderar kring och min investeringsstrategi har utvecklats mycket de senaste åren för att, i mitt tycke, ha fallit på plats relativt väl under 2013. I oktober 2013 skrev jag ett inlägg om den effektiva marknadshypotesen. Innan det inlägget ägde jag en del stora och relativt normalvärderade bolag, men där och då avvecklade jag dessa innehav och bytte ut dem mot en indexfond istället.
Resonemanget gick på följande vis.
Jag investerar hellre i en indexfond än i stora, välbevakade och normalvärderade bolag om inte:
- Det råder krisvärdering av bolaget på grund av externa faktorer så som börskrasch,
- Bolaget verkar i en krisdrabbad bransch där krisen i branschen är större än krisen i bolaget
- Värderingen är låg på grund av att bolaget är impopulärt eller missförstått
Motiven till investeringsprincipen är flera:
- Jag accepterar argumenten från EMH för stora och välbevakade bolag.
- Min tid kan, bör och måste användas effektivare än att analysera redan välbevakade bolag, dvs. principen är ett led i att effektivisera min investeringsprocess. Ett annat inlägg från Aktieingenjören prickar in ungefär samma tankar som jag har haft.
- I en indexfond får man med bolag och branscher utanför sin egen kompetenscirkel till begränsad risk och med en förväntat god utveckling i det stora hela eftersom det kommer att finnas både enskilda bolag går riktigt bra och riktigt dåligt.
- I en indexfond kan man månadsspara mindre belopp utan att behöva betala courtage
Istället för att lägga ner tid på och investera i stora, välbevakade bolag väljer jag alltså att lägga en del av min portfölj och mina nyinsättningar i portföljen i en indexfond. Jag ser Avanza Zero som ett acceptabelt val på grund av låg avgift och jag ser svenska storbolag som tillräckligt globala för att få rimlig riskspridning även globalt, dvs. jag tycker mig inte behöva någon global indexfond.
Utvärdering tre månader senare
Det jag främst vände mig mot var att lägga ned tid på stora bolag som är normalvärderade och det står jag fast vid. H&M till P/E 30 tycker jag inte är särskilt intressant, utan jag söker lägre värderade bolag än så.
Det jag i andra hand har lite svårt för är att lägga ned tid på stora bolag som verkar vara lågt värderade. Om bolaget i fråga är stort och välbevakat men lågt värderat ringer det en varningsklocka i mitt huvud: ”vad är det jag har missat som marknaden har sett?”. Stora och lågt värderade bolag kan vara missförstådda eller impopulära vilket förklarar den låga värderingen, men det kan också vara en rejäl värdefälla som man trampar i. I mindre bolag som dels är sämre bevakade och dels, i många fall, enklare att förstå sig på ringer inte varningsklockan på samma sätt.
Månadssparandet och riskspridningen är faktorer som jag fortfarande ser som en styrka vid köp av en indexfond, eller för all del om man skulle köpa ett investmentbolag. Ett problem då, men framförallt nu, är att min portfölj är alldeles för fokuserad och att jag vill ha en större spridning mot fler branscher. I nuläget är ungefär hälften av portföljen placerad i två bolag, Protector forsikring och Lollands bank, och ungefär 80 % i finansbolag. På sikt vill jag ha en större spridning, men på kort sikt är en dyr fond förmodligen inte det bästa sättet att lösa det på.
…men att köpa en högt värderad indexfond, är det så klokt?
Vid tidpunkten för strategibytet sålde jag några aktier och köpte indexfonden istället och bytte därmed i princip normalvärderade aktier mot en normalvärderad indexfond. Därefter har jag köpt indexfonden varje månad och dessutom beräknat P/E-talet för OMXS30. Jag måste erkänna att jag inte visste att index var så högt värderat även om jag svamlar om att sätta ett tak på P/E 20 i det länkade inlägget.
För alla aktier i min portfölj har jag ett krav på en earnings yield på minst 12 % vilket motsvarar P/E 8,3 eller lägre. OMXS30 är i nuläget värderat kring P/E 20 på vad jag bedömer är en normal intjäningsförmåga. P/E 20 är alltså mer än dubbelt så mycket som jag är beredd att betala för aktier, så det verkar inte särskilt rationellt att köpa en del lågt värderade aktier för att späda ut portföljen med en annan del högt värderade fonder.
Jag tycker fortfarande att strategin med en del index i portföljen är en ypperlig idé, men det stora problemet är den höga värderingen. Varför ska man köpa högt värderade bolag när man kan köpa lågt värderade bolag?
Ser man till den amerikanska börsens Schiller P/E, vilket ungefär motsvarar det P/E-tal jag använder för index, så är medelvärdet sedan 1880-talet 16,5 och nuvarande Schiller P/E är 25,6. Svenska OMXS30 är något lägre värderat, ca P/E 20, men värderingen är ändå hög. Om jag ska köpa en indexfond måste jag ha ett tak och ett absolut maxtak skulle kunna vara 16,5 eller varför inte Grahams P/E 15 vilket motsvarar en earnings yield på 6,7 %. Då skulle det syfte jag söker förmodligen uppnås under förutsättning att framtida värderingar kommer att bete sig som historiska värderingar. P/E 20 är helt enkelt för dyrt jämfört med historik och jämfört med min måttstock.
P/E 15 är dock fortfarande nästan en dubbelt så hög värdering som på de enskilda aktier som jag köper så för att vara konsekvent bör jag betala ännu mindre. Om jag ändå ska vara villig att betala en premie för index kan det vara upp till P/E kring kanske 12, fast frågan jag ställer mig är varför jag ska betala premie för index överhuvudtaget om det går att köpa något annat billigt och få en spridning ändå. Jag borde vara så konsekvent som möjligt och hålla mitt avkastningskrav på minst 12 % oavsett om det gäller en aktie eller en fond.
Kovändning eller planerat reträtt?
Det kan verka som att min strategi mest består av tvära kast och lite så är det. Hjärnan är trög och tar tid på sig att tänka klart, men i inlägget från oktober skrev jag följande:
Nästa fråga jag kommer att ställa mig är om det finns något bättre alternativ till en indexfond, eller om det finns något bra komplement så som någon värdeinriktad fond.
Denna fråga har nu efter tre månaders vila lyfts från inlägget upp till min skalle. Jag har kommit fram till att svaret på frågan är ”ja” och det känns rimligare att ha en värdeinriktad fond, typ Skagen Global eller liknande som faktiskt har ett bra track record och en investeringsfilosofi som jag sympatiserar med, än att ha en högt värderad indexfond.
Jag försöker att inte agera med allt för för tvära kast, utan funderar igenom mina beslut innan jag gör något och vill också lufta frågan med er läsare. Allt lutar åt att mitt innehav i Avanza Zero ska avvecklas och i brist på billiga aktier att köpa ska jag söka bättre alternativ att parkera pengarna i. Avvecklingen av Avanza Zero-innehavet planerar jag att genomföra i steg under året. Kanske ersätts innehavet med en värdefond som Skagen Global eller Skagen Kon-Tiki tills vidare, för jag är likt vad jag har nämnt i inlägget om belåning inte sugen på att sitta enbart med en stor kassakista som avkastar 2 %.
Problemet med sådana fonder som Skagen Global och Skagen Kon-Tiki är att avgiften är ganska hög, men frågan är vad som är värst; 2 % förvaltningsavgift på en fond som värderas till P/E 8 eller 0 % förvaltningsavgift på en fond som värderas till P/E 20. Gör man bara om P/E-talen till earnings yield så får vi 12,5 % för Skagen-fonderna eller 10,5 % efter avgifter (kanske 10 % om de slår sitt index och tar ut lite rörlig avgift) medan Avanza Zero handlas till earnings yield på 5 % både före och efter avgiften som är noll.
Vad är bäst? 10 % till mig och 2,5 % till Skagen eller 5 % till mig och 0 % till Avanza?
Det bör här påpekas att vilken fond jag eventuellt ska parkera pengar i ska jag tänka igenom noggrant innan jag köper något och tips mottages med tacksamhet. Utöver Skagen-fonderna finns Spiltans investmentbolagsfond som ett alternativ där investmentbolagen (utom Kinnevik) är relativt lågt värderade med en substansrabatt.
På sikt är målet att få en mer diversifierad portfölj utan att behöva ha med någon fond. Fokuseringen i min portfölj är till stor del ett resultat av att portföljen bara är ett drygt år gammal. Mitt mål är inte att ha en Graham-diversifierad portfölj med 30 bolag, men väl 10-15 bolag. När detta mål har nåtts tappar fonden sin funktion, men en fond kan vara ett bra alternativ på kort och medellång sikt innan jag har uppnått rimlig diversifiering.
Möjligheten till belåning är för övrigt något som ryker all världens väg om jag gör mig av med Avanza Zero eftersom den förmånliga räntan är knuten till vissa innehav. Om tillfälle ges att låna upp till ca 20 procent av portföljens belåningsvärde till en förmånlig ränta är det något jag gärna utnyttjar, men belåning är inte ett mål jag har som är överordnat vinsten med att köpa lågt värderade aktier.
Förslag till reviderad strategi
Den del med lågt värderade bolag som tidigare har stått för huvuddelen av min portfölj (ca 80 %) ska på sikt stå för hela portföljens värde. På väg dit, för att inte få en allt för fokuserad portfölj (alltså ännu mer fokuserad än vad den redan är) kan jag tänka mig att parkera pengarna i en fond med lågt värderade aktier.
Istället för att lägga ner tid på och investera i stora, välbevakade och normalvärderade bolag kan jag på kort och medellång sikt lägga en del av min portfölj och mina nyinsättningar i en värdeinriktad fond så som Skagen Global eller Skagen Kon-Tiki. Just Skagen Kon-Tiki är jag ganska sugen på på grund av fokus mot tillväxtmarknader, som just nu är ganska svala jämfört med ”heta” USA och Sverige.
På lång sikt ska fonddelen endast användas som en tillfällig parkering av pengar i brist på bättre alternativ och om fondens värdering är attraktiv.
Alla EMH-vurmare där ute kanske fäller en och annan tår över detta steg bort från bolag med märkligt höga värderingar, men se det istället som en chans att övertyga mig i kommentarsfältet! Som vän av logik (och sannolikhet) ser jag detta som en mer logisk och konsekvent strategi.
– Är min reviderade strategi med en del värdeinriktad fond rimlig?
– Bättre eller sämre än den förra med en dyr indexfond?
– Vilka värdeinriktade fonder mer än Skagen Global och Skagen Kon-Tiki finns det som har ett bra track record och där investeringsfilosofin och förvaltaren är trovärdiga?
– Vilken skulle du välja? Har du några tips på andra fonder jag borde kolla upp?
Fonder är generellt jobbiga i att man måste följa 30+ företag för att bedöma fonden, du övervägde inte något mer koncentrerat som investmentbolag?
Lundaluppen,
Jodå. Jag nämnde Spiltans investmentbolagsfond men ett enstaka investmentbolag som Industrivärden skulle också kunna uppfylla mer eller mindre samma funktion på kort/medellång sikt. Du skriver ”övervägde” i imperfekt, men jag ”överväger” i presens! Det jag har bestämt mig för är att jag kommer att göra mig av med Avanza Zero. P/E 20 är helt enkelt för dyrt även om det förstås kan bli ännu dyrare. Jag har inte bestämt vad jag ska ersätta med. Till att börja med kommer jag bara amortera den lilla skuld jag har i aktiedepån på 5 %, men Avanza Zero står ju för nästan 20 % så under våren måste jag bestämma mig.
Du som brukar vara räknevillig kan väl ta fram ett P/E på Industrivärdens innehav för säg 7 år? Tror det kommer bli ett ok resultat.
Luppen,
Har inte du redan det? ;-) En liten räkneövning kan aldrig skada och med hjälp av Börsdata går det nog ganska fort.. Det finns många innehav i Industrivärden som jag gillar men också en del jag ogillar. Sandvik t.ex. Det är precis som i ett index eller i en fond med andra ord…
Återkommer. Inväntar också fler goda idéer ;-)
Berkshire? Du slipper krångliga utdelningar.
Min största kritik skulle inte vara att du tror på Fama. Eller Shiller. Men du framstår nu som en vindflöjel som bara svänger om lite hejsan hoppsan utan att ny fakta presterats. Att börsen enligt Shiller är högt värderad är ingen nyhet direkt.
Att du vänder dig till randomiserade personer på nätet för att åter övertala dig om att följa Fama igen känns inte mer förtroendeingivande. Du verkar överraskande vilsen och känns absolut inte som en vän av logik.
Jag tror det bästa med ” kvalitetsbolag” typ berkshire, industtivärden coca cola (borde ju även gälla kvalitetsfonder)är att du får en ”psykologisk försäkring”på köpet. Du blir nästan lika glad när de går upp som ner. Det skapar långsiktighet mentalt. Går cocacola, berkshire industribärden etc i konkurs har man nog annat att tänka på…
Jag letade runt efter värdeinriktade fonder för ett tag sedan och landade bl.a. på Sparinvest. De lanserar sig åtminstone som värdeinvesterare och jag är så här långt klart nöjd med mitt innehav i ”Sparinvest SICAV GlbSmCap Val EUR R”.
ODIN Fonder lanserar sig också som värdeinvesterare och jag har ett innehav i ”ODIN Emerging Markets NOK”.
Slutligen blev det också en investering i Didner & Gerge Global.
Tilläggas bör att jag är lite allergisk mot alltför stora fonder och försöker därmed hitta bra alternativ bland fonder med mindre förmögenhet. Tänker mig att de kan ”jobba snabbare på marknaden” och att det borde avspegla sig i avkastningen på sikt. Skagen-fonderna är kryssningsfartyg i sammanhanget, jag föredrar motorbåtar :-)
Ernesto,
Berkshire passar nog också in på det jag söker, liksom vissa investmentbolag, konglomerat och vissa fonder. Det ska vara något som är diversifierat, lågt värderat och som inte går under nästan vad som än händer. Som du påpekar ska det vara möjligt att ”snitta ner sig” utan att man trampar i någon rejäl värdefälla.
—
Martin,
Jag är inte tillräckligt insatt i vad Fama anser för att förstå vad du menar och om du hade din strategi färdig från dag ett så kan jag bara gratulera. Kom hellre med något konkret istället för att komma med trista angrepp.
wwwclaes,
Jo, som privatinvesterare är ens största fördel att man kan navigera där stora fonder inte kan det och det talar för mindre fonder på bekostnad av de större. Skagen har ett bra track record men frågan är om de inte kommer att bli tvungna att gå samma väg som alla andra fondförvaltare som har lyckats bra under ett decennium, nämligen vägen mot underprestation bland annat på grund av sin storlek? De förvaltar över 50 miljarder i både Global och Kon-Tiki vilket tvingar dem att köpa de allra största bolagen.
Odin är storägare i Protector forsikring som ju råkar vara mitt största innehav, så det ska jag snegla på. Didner & Gerge har jag ett gott intryck av. Sparinvest har jag inte hört talas om. Jag ska läsa på lite om allihopa och tackar för tips!
Jag hade tittat på investmentbolag istället för fonder. Investmentbolagen är oftast enklare att värdera och har i allmänhet lägre förvaltningsavgift. Jag månadssparar i Spiltans investmentbolagfond och köper sen aktier i investmentbolag (eller andra bolag ibland) när jag kommer upp i lite större summor.
När det gäller diversifiering så gör jag så att jag tar med tjänstepension, PPM, IPS (där har jag indexfonder), i utvärderingen, Det gör att kravet på diversifiering i portföljen inte är lika strikt.
Jonas,
Ja, enklare att förstå sig på också förmodligen. Jag ska dyka ned i Industrivärden till att börja med. Investor har jag kikat på tidigare och den var rimligt värderad då, kring 120 kr, om jag minns rätt…
Får jag grepp om hur illa Kinnevik påverkar summan av alla investmentbolagen skulle investmentbolagsfonden också kunna vara ett alternativ. Det optimala hade ju annars varit att investera i ett investmentbolag som investerar i investmentbolag som investerar i ……… och så vidare och håva in substansrabatt på substansrabatt ;-)
Hm, pension ja. Jag vet inte om jag vill blanda in dem i bilden eftersom pensionspengarna är bundna så länge och går att plocka ut så sent. Däremot fyller de ungefär samma syfte som det övriga sparandet, så ur den synvinkeln kan det vara en förmildrande omständighet till min egen bedrövliga diversifiering :-)
@Jonas: Om man är lyckosam i sina investeringar kan man ju komma att leva av dem betydligt tidigare än pensionspengarna – i så fall tycker jag det är tveksamt att se pensionsplaceringar som en diversifierande faktor.
@Kenny: Denna beräkning är ju inte helt inaktuell och kan användas för ett ”justerat P/E3” (blir ungefär 12,5)
@Ernesto: Det ”självförtroende” man får när man investerar i stabila företag ska helt klart inte underskattas. Vad som är stabilt beror då, oroväckande nog, mest på ens egen uppfattning.
Ett av världens största problem är att vissa människor tror att logik är mer användbart än sannolikhetslära för att förstå den…
Personligen håller jag med om att Avanza Zero inte är en lämplig fond för nysparande i dagsläget. Däremot är jag osäker på vad som är den bästa lösningen. Jag har lite svårt för fonder och eftersom jag värderar min handlingsfrihet är min lösning helt enkelt att jag bygger likvidet och nöjer mig med 1,5 % ränta.
Du har ju rätt LL. Det finns ju inga sanningar eller säkra kort inom investeringar. Man känner ju inte igen många bolag på listorna från 1914. Från 1814 tror jag inte man känner igen något. Det är ju inga naturkrafter vi pratar om. All ekonomisk verksamhet kan ju kokas ner till en funktion av det mänskliga psyket. Och det är svårt nog för en rationell människa att förutsäga sina egna handlingar så summan av alla människor inkl alla externa faktorer blir ju lätt ohanterbart öven för nobelpristagare. Men som ett relativt skapligt självbedrägeri tror jag ändå tänkesättet funkar.
Hej Kenny,
Tycker att din övergång från index till värdebolag är förnuftig och är säker på att det garanterat kommer gynna dig i längden. Angående den EMH så är det ju så att till och med de forskare som är anhängare av denna hypotes erkänner att småbolag och värdebolag (låga P/E, P/B osv) ger en betydligt högre avkastning än index. Deras förklaring är att dessa båda grupper av bolag har en högre risk och därför bör riskjusteras med exempelvis ”Fama and French three factor model” och inte med CAPM innan en jämförelse med index görs.
Att småbolag har högre risk på grund av tex: sämre likviditet, högre transaktionskostnader, volatilare företagsklimat samt högre finansieringskostnader, är de flesta forskare överens om. Det råder dock delade meningar om värdebolagen, då flera studier visar att dessa har lägre risk, framförallt i jämförelse med tillväxtbolag med höga P/E-tal (vilket är ganska logiskt).
Sedan tycker jag dock inte att du ska investera i fonder, dels på grund av avgiften, men även därför att de flesta förvaltarna inte är bättre än dig på att analysera bolag.
Titta i stället på dina favorit förvaltares innehav och plocka där efter russinen ur kakan (om du har möjlighet, förstår att det kanske blir för dyrt, om du måste betala courtage på 750kr både vid köp och sälj).
Själv skulle jag nöja mig med extra mycket cash i kassan om det inte finns något köpvärt. Egentligen är det ju så att man endast skall investera i de bolag som man verkligen finner extremt köpvärda, så att bössan är laddad när det dyker upp en elefant (måste själv bli betydligt bättre på detta).
Mvh
Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag kan tycka att månadssparande i en indexfond kombinerat med månadsöverföringar till ett sparkonto utgör en bra grund.Det handlar ju inte då om att tima optimal värdering på börsen utan att vara en nettosparare på lång sikt som maximerar sina chanser till en hyfsad god avkastning. De överskjutande summor som inte går in på de två alternativen kan man lägga undan och reservera för aktier/köpa aktier för. Storleksfördelningen kan man ju själv bestämma och andelen man reserverar för aktier kan ju vara stor. Kanske inte det teoretiskt bästa eftersom man kan hävda att man då inte alltid får mest värde för pengarna, men… rofyllt.
Hoppa mellan fonder tycker jag är svårt. Känns t.o.m. svårare än att ”hoppa” mellan aktier. Om du byter till t.ex. Skagen Global nu innebär det att du kommer byta fond igen längre fram då den fonden bedöms ”dyr” i jämförelse med något annat alternativ?
Om man utgår från det fantastiska jobb du gör så måste en fond vara något som kompletterar och i vissa avseenden är bättre.
Då är det logiskt att t.ex. välja Avanza Zero om du vill ha svenska storbolag utan mycket jobb och till lågt courtage. Men står du fast vid PE/12 så blir det ett himla hoppande in och ut ur fonden. Är det viktigare att tillföra globala bolag så är Skagen ett bra alternativ.
Så här tänker jag:
Avanza Zero: Tillför Svenska storbolag till noll-courtage
Skagen Global/Kon tiki: Tillför globala bolag till låg värdering. Hög fondavgift men lågt courtage jämfört med självplock av aktier.
Spiltan investmentsbolagfond: Vad tillför de? Du kan väl verkligen välja investmentbolag själv?
Frågan tycker jag främst står mellan om det är viktigare att komplettera med svenska storbolag via Avanza Zero eller utländska värdeaktier via Skagen. Svårt att säga vad som är bäst!
Mitt kreativa (?) förslag är att se hur långt du kommer med att välja Skagen i PPM och samtliga tjänstepensioner som du har. Då får du ofta en lägre avgift än om du köper fonden direkt. Har du fortfarande ett behov av mer Skagen efter det? Är ”Skagen-kvoten” fylld kan du koncentrera dig på enskilda småbolag som vanligt. Eller tom köra lite Avanza Zero också.
Lundaluppen och Ernesto,
Det är ju det som är så fint med index. Index fanns för både 100 och 200 år sedan och kommer finnas om 100 år från och med nu också. Däremot kanske bolagen försvinner. Om man ska ha något verkligt stabilt att kunna köpa när det skakar ordentligt tror jag faktiskt att index är det säkraste. Även om sannolikheten är låg kan något inträffa som får även de säkraste bolagen att falla, men index lär ju inte gå i konkurs…
—
Aktieingenjören,
Nej världen är inte logisk alla gånger. Däremot bör ens egna beslut sträva efter att vara det och det är det jag menar när jag säger att jag är vän av logik.
Precis. Avanza Zero passar inte nu. Jag köper den gärna till ett lägre pris. Tanken om att faktiskt sitta på en kassa närmar sig också i mina tankar måste jag säga. Nästan alla framgångsrika värdeinvesterare brukar tjata om vikten av en stor kassa när det blåser. När jag inte har insett det själv är det svårt att bara köpa sådana råd rakt av, men kanske att en kassa skulle vara det bästa alternativet i väntan på att hitta nya alternativ att investera i. Det sätter tålamodet ordentligt på prov vilket vore en utmaning!
Zen,
Ja, så mycket har jag också förstått av EMH. Jag kan tänka mig att köpa någon bred indexfond om värderingen blir är den rätta, men till P/E 20 är det inte rimligt. Fonder har ju nackdelen av att de är stora och begränsade, men det problemet har inte jag. Hade jag trott fonder var det bästa hade jag ju satsat 100 % på fonder, men målet är 0 % ;-)
Som jag nyss skrev till Aktieingenjören så slår mig faktiskt tanken om att sitta på en kassa i väntan på något attraktivt. Nästan alla framgångsrika värdeinvesterare brukar tjata om vikten av ha en stor kassa när det skakar på börsen och även om det kräver en ocean av tålamod borde det vara lönsammare att göra få extremt billiga köp än många lite dyrare köp. Om jag inte kommer på något bättre alternativ så är det så det får bli i takt med att jag säljer av mina Avanza Zero till P/E 20…
Jag har skaffat mig en Nordnet-depå så jag kan nu börja leta i Tyskland, Portugal, Storbritannien, Belgien m.m. så något köpvärt hittar jag ju säkert tids nog!
Spartacus,
Håller med dig. Det här gäller dock bara min aktieportfölj där jag har som mål att ha bara aktier och det är pengar som inte inte avser att använda till något annat under överskådlig framtid. Annat sparande har jag på annat håll och jag kör fonder i både sparande till barnen och till min egen pension.
Tanken att köpa i vått och torrt, till vilka höga värderingar som helst, är det som jag har svårast med och anledningen till att jag sågar min egen strategi.
Rofyllt, mekaniskt och tidsbesparande är ju de stora fördelarna, men jag vet inte om det är värt att betala P/E 20 bara för det när jag kan hitta annat mycket billigare.
Jag har inga planer på att hoppa mellan fonder. Syftet med att välja t.ex. Skagen Global med en filosofi som jag förstår är att fondförvaltaren sköter fonden så att den hela tiden är lågt värderad. Om aktierna blir övervärderade säljs de och sedan letar de fram något nytt. Investeringar i fonder betyder passivitet för min egen del :-)
Gustav,
Du har många poänger! Jag kan tänka mig Avanza Zero till rätt pris, men jag avser inte att hoppa in och ut. Om jag köper upp till P/E 12 säljer jag förmodligen inte förrän vid dubbla värderingen (där är vi snart!), så särskilt mycket hoppande tror jag inte att det skulle det inte bli.
Avanza Zero: Tillför Svenska storbolag till noll-courtage – håller med.
Skagen Global/Kon tiki: Tillför globala bolag till låg värdering. Hög fondavgift men lågt courtage jämfört med självplock av aktier. – Håller med! Courtaget är ett problem när det gäller nästan alla marknader i världen…
Spiltan investmentsbolagfond: Vad tillför de? Du kan väl verkligen välja investmentbolag själv? – Håller helt med. Ser faktiskt ingen anledning alls att välja denna när du tänker efter åt mig :-)
Ditt kreativa förslag tror jag nästan också att jag köper. Jag har valt Skagen i min PPM (50/50 mellan Global och Kon-Tiki) och faktiskt haft i åtanke att rabatten på avgiften gör att det kan vara lämpligt att ha de fonderna just i PPM. Problemet är att dessa pengar är låsta väldigt länge medan det är möjligt att jag vill använda pengarna från min aktieportfölj tidigare. Så det är ganska vattentäta skott och delvis olika syften med de två portföljerna, men med lite god vilja (eller om jag blundar för det) kan jag nog se det som att det går att diversifiera på det viset.
Dessutom tror jag att problemet löser sig själv på sikt. jag brukar tjata om att min portfölj bara är ett år gammal och det är ju faktiskt så. Jag har ändå fått in ett antal olika bolag och lite lite diversifiering på den tiden. Om ytterligare ett, två eller fem år kommer det hela att vara ett icke-problem.
Jo index förutsättet jo iof en börs etc så helt hundraprocentigt är nog inte en indexfond på ett avanzakonto med insättningsgaranti. Men ifall det inträffar tror jag man har andra bekymmer än värdet på sin portfölj. Men en indexfond följet ju automatiskt vinnarna som du säger så borde vara säkrare..
http://www.fool.com/investing/general/2013/09/26/how-i-think-about-cash.aspx?source=isesitlnk0000001
Några tankar :
1/ Har du kontrollerat ordentligt om det finns ETF som är nischade mot värdeinvestering? Här kan du kanske få det bästa av två världar; låga avgifter och sund investeringsfilosofi/urval av ingående aktier
2/ Att se på kontanternas avkastning i ljuset av alternativ-avkastning (dvs den akademiska a-a) vid börsnedgångar är ett alternativt synsätt. En kontantkassa kan med det synsättet avkasta i storleksordningen 10-tals procent per år sett över en börscykel. Förutom det självklara att ”det finns torrt krut” när du behöver använda krutet, dvs när aktier är lågt prissatta och du nu kan köpa större aktieposter nya innehav till skillnad mot att byta aktieinnehav som följt med ned börsnedgången.
Den s.k. 100-års vågen (alternativ benämning svart svan) ska man kunna dra nytta av, det vore dumt att inte rigga för denna händelse. Även om akademikerna anser att det är onödigt, men som Warren brukar säga: om ni är så smarta, varför är jag så rik?
3/ Hänger ihop med 2/ Det är alltid svårt att motivera sig för köp när ”börsen” är dyr. Det är det alltid. Och det återkommer varje börscykel. Så under ett normallångt liv kommer du antagligen att uppleva det 6-7 gånger.
De mest framgångsrika – tex Warren – slutar att köpa och i en del fall till och med säljer allt och går över till 100% kontanter. Om man får betalt i storleksordningen p/e 50 eller mer så är det kanske att tänka på – dvs att sälja – oberoende hur fantastiskt det aktuella företaget är?
Hej!
Helt fascinerad över din kunskap och passion till ekonomi.
Väldigt lärorik för mig och i mina ögon sveriges bästa ekonomiblogg tillsammans med lundaluppen och ägamintid.
Tacksamt för alla inlägg och kommentarer du gör, skapar gläde i min vardag ! :)
Hade bra !
Ernesto,
Det är förstås sant. Det är ju i och för sig inte därför jag söker en fond av något slag, utan det är som sagt att ha något att parkera pengarna i tills jag har uppnått rimlig diversifiering i min portfölj. Ett jordens undergång-scenario hoppas jag inte inträffar de närmaste två-tre åren ;-)
—
kalle56,
Intressant länk! Ju mer jag funderar på alternativet att skita i det här med fond eller ”parkering” överhuvudtaget och bara sitta med en kassa istället, desto rimligare verkar det. Och konsekvent också. Hittar jag inget alternativ som uppfyller mina avkastningskrav borde jag helt enkelt inte köpa något!
Resultatet av en sådan strategi blir att jag de närmaste åren får leva med en väldigt koncentrerad portfölj men i det långa loppet tror jag inte att det spelar någon roll.
—
Sten,
Intressanta synpunkter.
1) Nej, jag har inte kontrollerat ordentligt. Det var därför jag slängde ut frågan här ;-) Det skulle vara ett alternativ, om inte…
2) …en kassa är en bra idé. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som det rätta att göra. Hittar jag inget att köpa som uppfyller mina kvalitets- och värderingskrav blir det lite tankefel att söka efter ett halvdant alternativ till vidare. Det alternativet kommer också att gå ned när börsen går ned, så att sitta med en kassa i väntan är nog det rätta att göra. Alla framgångsrika värdeinvesterare brukar tjata om detta och det är nog inte lätt att inse förrän man har varit i situationen själv där börsen kraschar och man antingen sitter utan pengar eller faktiskt har den där kassan!
3) Jag själv ser inte problemet att köpa lågt värderade bolag bara för att börsen i övrigt är dyr. Jag har kontinuerligt köpt mer av de bolag som jag har i min portfölj som fortfarande är prisvärda och det kommer jag fortsätta med tills respektive bolag har gått över min högsta köpgräns. Däremot närmar sig det läge då inga bolag på min lista är köpvärda längre…
Det jag har problem med – som är orsaken till att jag till slut fick ur mig detta inlägg – är att faktiskt köpa för dyrt och det är därför jag lägger ner indexfondtanken.
Buffett behöll väl förresten Coca Cola trots att den var uppe i P/E 50 ett tag? Vid någon gräns är alla bolag övervärderade, men det kan vara mer eller mindre tydligt. Buffett måste gilla sitt Coca Cola väldigt mycket!
—
Andreas,
Glädje i vardagen låter ju fantastiskt, kul att höra! Hoppas att jag kan fortsätta med det ;-)
Kenny
Som du vet har jag en del parkerat i Skagen global men det är först när kassan har blivit pinsamt stor som det går över något dit. Jag lever på hoppet att det inte ska behövas några extrema kunskaper eller intelligens för att kunna vara någorlunda framgångsrik i att bygga kapital, utan att det ska kunna räcka lågnt med tålamod, disciplin och sunt förnuft.
kalle56,
Du verkar ha en striktare syn än mig på vilka bolag du köper och till vilka värderingar, så jag antar att sannolikheten att du får en ”pinsamt stor kassa” är högre än att jag får det. Visst är det så att det inte handlar om IQ eller rocket science (tänkte säga kvantmekanik, men det har ju jag läst en del om…) utan det handlar som du säger om tålamod, disciplin och sunt förnuft. I teorin är det enkelt men i praktiken är det förbannat svårt; förmodligen mycket svårare än att skaffa sig extrema kunskaper eller intelligens…
Vad är en ”pinsamt stor kassa” förresten? >50 % av portföljen? :-) Jag grubblar vidare, som vanligt, men en kassa på upp till säg 25 % av portföljen borde inte vara några problem om man hittar något klipp inom hyfsad närtid och sedan kan slå till ordentligt. Ett annat problem, som också löser sig med tiden, är ju att inflödet till portföljen kan vara relativt stort. Eftersom jag inte har så många år på nacken är inflödet relativt portföljens storlek ganska stort och kassa-procenten kan bli stor allt för fort om jag inte hittar något köpvärt. Så blir det inte i framtiden när direktavkastningen kommer överstiga nyinsättningarna.
Fortsätter med lite länkar om hur ofta man kan förvänta sig att få lite bättre priser på bolag. Det avgör ju lite hur stor kassa det går att försvara att man har.
http://www.fool.com/investing/general/2013/08/19/what-i-plan-to-do-when-the-market-crashes.aspx
Visst är det stor skillnad hur man sköter sin depå i din ålder vs min. Jag har inte gjort några nyinsättningar i min depå på några år. Istället försöker jag dra ner på mina inkomster för att komma i balans med mina utgifter. Det är ytterligare en tuff uppgift, vars svårigheter inte ska underskattas , som du kommer att ställas inför tids nog. :-)
kalle56,
Intressant läsning även den senaste länken. Artikeln gäller index, men om man ser till enskilda bolag måste både frekvenserna och magnituderna för nedgångarna vara mycket större, vilket motiverar ett behov av en mindre kassa!
Jag tror att det går att hitta köpvärda bolag jämt, men det beror på hur mycket man letar. Med begränsat med tid kan det bli svårt att hitta något, speciellt om man funderar på annat än att leta bolag ;-), och då kanske man måste invänta nedgångar för att hitta bolag. Antingen breda nedgångar eller nedgångar där enstaka bolag eller branscher straffas.
Eventuella framtidsproblem av den typen tar jag när de kommer… :-)
Sent på bollen här men tänkte flika in ch säga att jag måste nog också säga att jag tycker det känns vettigt att bygga på sin kassa i tider som dessa istället för att tvinga in pengar någonstans. Som någon skrev i kommentarerna ovan är det också just vad de stora och välkända värdeinvesterarna brukar göra. Klarman har jag för mig väldigt ofta sitter på 20-25 % kassa, minns någon intervju med Berkowitz där han talade om hur kassan är hans ”finansiella valium” och att han nästan alltid har ”mid teens”,i högt värderade tider mer.
Mycket bra länkar där också Kalle56. Sedan är ju att välja att ha en kassa också en av de fördelar vi har som privatpersoner. Många förvaltare måste alltid vara nästintill fullinvesterade. Sen är det väl säkerligen en tunn linje man vandrar på då om man drar det tillräckligt långt bara blir någon form av market timer. Klurigt helt klart. Men förutom att en kassa gör att man har mer möjligheter vid ett fall/ras så gör den nog även att man kan hålla sig mer rationell eftersom man har en viss kudde. Är man fullinvesterad är det nog lätt att man vill in och finjustera när man ser attraktiva situationer, alternativt upplever fallet som betydligt värre eftersom man inte får någon vidare uppsida av det på sikt.
Gillar att du delar med dig av dessa utvecklingstankar! :)
Tack för läsvärda länkar Kalle56!
Mycket intressant diskussion det här. Jag ser det lite som fyra hörnor i ett rum. Var ska man stå? Kassa-fullinvesterad, tima bra pris – fokus på bolagens affärer.
@Jonas och andra
Om man tar ”klassiska” värdeinvesterare så är väl deras metodik att köpa billigt och sälja värdepapper när det har uppvärderats igen. Med en sådan strategi har inköpspris och hur mycket du kan köpa när du får saker billigt en oerhörd stor betydelse för vilken avkastning man får. Det känner alla som köper och säljer något (även utanför aktiemarknaden) igen. Det är ju egentligen vid inköpet som ”vinsten” görs inte tvärt om för det går sällan ta ut ockerpriser. Har man gjort klart för sig att det är en sådan strategi man kör efter så tror jag att man definitivt ska ha en stor kassa. Det är ju själva grunden till hela strategin.
Har man en annan strategi av typen köpa tillgångar så kvittar det om (för att ta ett extrem exempel utanför börsen) skogen din far köpte för 30 år sedan kostade 10.000 kr eller 15.000kr. Matematiskt så är ju iofs avkastningen bättre vid 10.000 men det har förmodligen haft större betydelse huruvida den skötts på ett bra sätt eller inte. Nackdelen är att aktier har man som småsparare ingen egen kontroll över därför är det viktigt att bara köpa andelar i affärsmodeller man känner man har förtroende för. I denna modellen kvittar det om Swedbank säljs billigt ibland. Har man inte förtroende för bankernas affärsupplägg så har man inte.
Jonas,
Precis, att tvinga in pengar någonstans är knappast särskilt vettigt och en kassa plus tålamod är förmodligen det bättre alternativet. Det stora problemet jag ser skulle vara om man hamnade i ett läge där kassan bara blir större och större och likt förbannat stiger värderingarna på börsen, tänk 1990-talet när börsen steg mer och under längre tid än vad man hade stått ut med om man hade stått vid sidan av. Risken är att man i fel läge får för sig att tvinga in pengar någonstans vilket förmodligen leder fel. Det är väl ungefär det jag har gjort med Avanza Zero-historien förresten, men nu drar jag mig ur…
Jag tror att man alltid kan hitta enskilda bolag som är köpvärda. Jag ser ju tre-fyra bolag i min bevakningslista som köpvärda just nu. Då blir problemet istället ett annat. Hur mycket ska man köpa för, hur stor portföljandel får ett bolag uppta och hur mycket torrt krut ska man spara vid sidan av? Jag har ju gått in extremt tungt i några bolag och om jag nu får lite krut att bränna av ska jag nog inte fylla på ytterligare med de stora innehaven utan jag måste sätta upp någon tumregel för hur stort ett innehav får vara.
Det är ett problem som jag tror löser sig med tiden när jag får fler gamla innehav. Några innehav kommer åka ut när värderingen blir rätt medan andra kommer bli kvar mycket längre, om inte värderingen blir extremt hög då jag kommer sälja ändå.
—
Spartacus,
Du har en poäng! Jag kör en blandning av det du kallar ”klassisk värdeinvesterare” och ren ”buy and hold”. De bolag som har en hög avkastning på eget kapital kan jag tänka mig att behålla mycket länge, men de ska ändå köpas till rätt pris (Banco Santander och Protector från min portfölj). Dessa bolag kommer samtidigt ge fina utdelningar vilket ger ett kassaflöde till portföljen som minskar behovet av en kassa något.
Andra bolag kommer jag sälja när värderingen är den rätta eftersom de har för dålig lönsamhetspotential på riktigt lång sikt. Här platsar förmodligen de danska bankerna. Dock kommer jag göra en utvärdering innan jag säljer för att se att det inte är något som uppenbart har ändrats så att framtida lönsamhet kan förväntas bli högre än historisk lönsamhet. Dessa bolag ger i många fall låg eller ingen utdelning och ökar därmed behovet av en kassa.
Med det sagt och i enlighet med det du skrev så bör jag förmodligen ha en del kassa. Efter diskussionerna i inlägget och lite sömn på saken lutar allt åt att det är en kassa jag bör ha och inte någon nödlösning. Hur stor kassa ska jag utvärdera. Det beror på utdelningarna från innehaven och det övriga inflödet i portföljen, så jag ska sätta mig och filosofera och räkna lite :-)
Kalle tack för intressanta artiklar,
Angående artikeln ”What I Plan to Do When the Market Crashes” så tror jag faktiskt att skribenten är lite fel ute när han beräknat sina ingångsnivåer genom att titta på S&P 500 sedan 1928.
Framförallt på grund av att aktiemarknaden har mycket högre volatilitet nuförtiden, jämfört med för femtio år sedan. Bakomliggande faktorer i själva börshandeln är exempelvis ”high frequency trading”, automatiska stop loss nivåer, antalet handlare som har direkt uppkoppling mot börsen är flera hundratusen gånger större (förr i tiden skedde all handel på mäklar golvet, idag sitter man vid sin dator när man köper och säljer).
Sedan är makrofaktorerna fler, världsekonomin är sammanflätad på ett helt annat sätt, för femtio år sedan var det enda som räknades (på börsen) det som hände i USA, Canada och delar av Europa (vilket inte är fallet idag). Samtidigt har ju nyhetsflödet förändrats på grund av internet och globaliseringen.
Stora fall på stockholmsbörsen sedan 1990:
Svenska finanskrisen 1991-1992 index ner cirka -45%
Asienkrisen 1998 index ner cirka -39%
IT bubblan 2000-2002 index ner cirka -69%
Globala finanskrisen index ner cirka -57%
Mvh
vågar man hoppas på någon vestjyske kortkommentar till veckan?
Signs,
Jag ska försöka :-)
Wade Pfau har interessante sammanställningar över flera länder:
The Greatest Hits: Real Stock Market Losses Greater than 50%
The Greatest Hits Part 2: The Bond Market
Tack för intressanta länkar, Tuppen!