Om man läser på diverse värdebloggar finns det en stor aversion mot belåning och det verkar närmast ligga prestige i att ha en obelånad aktieportfölj. Jag själv har aldrig riktigt förstått varför belåning skulle vara en nackdel om man tillämpar försiktighet och har respekt för riskerna med belåning. Diskussioner har under en tid pågått i kommentarsfälten hos Lundaluppen och nyligen skrev den nyblivne proffsbloggaren ett ganska nyanserat inlägg om belåning med en vink till Aktiefokus, så nu tänkte jag passa på att ge min syn på saken i ett inlägg.
Först och främst kan man konstatera att belåning innebär en hävstång på avkastningen. En hävstång verkar i båda riktningar; om aktieportföljen går upp är hävstången gynnsam och om aktieportföljen går ner är hävstången ogynnsam. Vid rådande låga ränteläge, som vissa menar är ett nytt normalläge, bör det inte vara orimligt att investeringar i aktier avkastar mer än räntekostnaden. Avanzas superlån kostar ungefär 2 procent i ränta och aktier har historiskt avkastat sisådär 8-10 procent årligen, så i teorin bör det vara gynnsamt att alltid ligga belånad så länge man inte misslyckas med att nå en avkastning högre än räntan på grund av låg avkastning eller på grund av hög ränta.
Problemet med belåning av värdepapper
Jämfört med belåning av andra tillgångar är problemet med belåning av värdepapper att det är förenat med en speciell typ av risk. Om det värdepapper banken har som säkerhet minskar i värde minskar också det belopp man kan låna. Om det möjliga lånebeloppet vid ett börsfall underskrider det totala värdet på aktiernas tvångsförsäljer banken aktierna och man drabbas av en permanent förlust som i värsta fall kan överskrida det ursprungliga lånets värde.
Hur undviker man då att tvångsförsäljning inträffar? Mitt eget svar är att tillämpa en låg belåningsgrad så att en tvångsförsäljning ”nästan inte kan inträffa”. Med låg menar jag att inte överskrida 20 % av portföljens belåningsvärde. Det krävs att portföljen minskar i värde med mer än 80 % för att tvångsförsäljning ska utlösas vid 20 % belåning av portföljens belåningsvärde. Enskilda aktier kan gå ned mer än så, men äger man en korg av aktier krävs det ett historiskt stort börsras för att något sådant ska inträffa.
Ett inlägg som jag skulle vilja rekommendera är Fundamentalanalysbloggens inlägg ”Belåning utan risk?” från 2010. Jag delar i stort den synen på belåning och att portföljen ska kunna klara av ett ”stresstest” och det är utifrån ett sådant tänk jag formulerar maxgränsen på 20 %.
Det kan vara väl värt att poängtera att det alltså inte är några snabba klipp från en stor hävstång som jag är ute efter och det rimmar väl med min övergripande strategi att söka relativt defensiva bolag, vilket visar sig i mina investeringskriterier.
De stora argumenten mot att en liten hävstång av denna storleksordning ska fungera som jag har sett lyftas fram är:
- Slippery slope. Man tröttnar på den lilla effekt den lilla hävstången ger och ökar belåningen med tiden. ”Det här går ju bra, så jag ökar belåningen lite till”. Till slut sluttar planet så mycket att det går åt skogen.
- Det är jobbigt att se aktier gå ned i värde och ännu jobbigare att se belånade aktier gå ned i värde.
- Det kan gå för fort att plocka hem en vinst.
Den första punkten finns det en enkel lösning på. Sätt upp en maxgräns och följ den. Har man inte den disciplinen bör man nog hålla sig borta.
Den andra punkten hanterar jag personligen genom att ha en strategi som jag är bekväm med och bara köpa bolag med tillräcklig kvalitet som jag vågar behålla även under en kris. Om det räcker och fungerar kommer att visa sig vid en större börsnedgång men rent logiskt ska man inte sälja aktier i panik bara för att börsen sjunker, utan istället köpa mer då.
Jan & Günther på #sparpodden har noterat den tredje punkten, nämligen att Nordnets kunder med belånade aktier plockar hem en vinst tidigare än kunder med obelånade aktier. Om det beror på att belåningen skapar ett sämre tålamod eller om det beror på att de som använder belåning redan har ett sämre tålamod kan man fundera på. Lösningen på detta problem är för min egen del samma lösning som på den andra punkten, nämligen att ha en strategi och hålla sig till den. Jag köper aktier med marginal mot det bedömda värdet och säljer med marginal (åt andra hållet) mot det bedömda värdet. En liten hävstång ändrar inte det.
Andra faktorer när det gäller belåning
Andra faktorer som jag anser att man måste ta hänsyn till när det gäller belåning är:
- Finns det andra reserver att ta av eller ett stadigt kassaflöde av nyinsättningar till portföljen som kan täcka upp och öka marginalen utifall något extremt skulle inträffa?
- Man bör se till en helhetssyn på belåningssituationen och livssituationen. Har man en nyinköpt villa i Stockholmstrakten med 85 % belåning ska man nog vara extra försiktig. Planerar man att köpa hus inom en femårsperiod ska man nog inte ha pengar till detta på börsen överhuvudtaget.
- Man bör inte belåna en aktieportfölj som man inte har råd att förlora. Detta anser jag gäller även en obelånad portfölj. Martin har nyligen sålt sin aktieportfölj av just detta skäl.
Detta inlägg berör främst frågan om belåning av värdepapper, men det är förstås möjligt att belåna andra tillgångar också vilket medför andra möjligheter och risker som jag inte tänkte behandla här. Det bör dock nämnas att en fördel med belåning av värdepapper är att man i princip inte riskerar att förlora mer än de värdepapper som man har belånat, om man inte är väldigt hårt belånad och drabbas av ett snabbt prisfall som leder till tvångsförsäljningar under belåningsvärdet.
Frågan om belåning hör delvis till ämnet privatekonomi och det kan möjligtvis komma lite inlägg kring det så småningom eftersom både Martin och jag tycker att det är ett intressant ämne. Då kommer frågan om lån garanterat att tas upp igen från ett annat perspektiv.
Hur gör då jag själv?
Först och främst sätter jag av en summa till aktier varje månad. För dessa pengar köper jag aktier så länge det finns något köpvärt enligt min bevakningslista. Målet är att inte sitta med en hög pengar på ett bankkonto som bara avkastar 2 %, utan att hitta aktier som avkastar 12 % eller mer och därför siktar jag på att ligga mellan 0-20 % av belåningsvärdet i ett normalläge. Min strategi är därför:
- När det finns något att köpa kan jag köpa upp till det läge då jag har 20 % belåningsgrad av portföljens belåningsvärde och därefter är det dags att amortera tills det finns tillräckligt med medel för att kunna öka belåningen mot högst 20 % igen.
- Om det inte finns något att köpa amorterar jag ned lånet mot noll. Hittar jag fortfarande inget nytt att köpa börjar jag bygga upp en kassa. Hit har jag ännu inte nått.
- Jag har inte som mål att ligga på 20 %, utan målet är högst 20 %. Normalt ska belåningen därför vara lägre.
- Belåningen bör ligga inom Avanzas superlåns gränser (35 % av börsvärdet på vissa godkända värdepapper).
Just nu är min belåningsgrad 7 % av portföljens värde eller 14 % av belåningsvärdet. Några av mina innehav betingar inget belåningsvärde vilket beror på bolagens litenhet och dåliga likviditet i själva aktien.
I nuläget börjar det närma sig ett läge där jag inte ser något köpvärt. Bara tre aktier på min bevakningslista är köpvärda, med ungefär 10 % marginal, så det krävs ganska små kursrörelser för att jag ska sluta köpa aktier i nuläget. Jag kommer inte att köpa aktier till en högre värdering än min maxgräns för att ”bara” få högre avkastning än den säkra räntan, utan då bygger jag hellre upp en krigskassa för att köpa något billigt i framtiden. Med en låg belåning som utgångsläge kommer det dröja innan det börjar byggas upp en krigskassa.
Poängerna med strategin är flera:
- Jag har som mål att hela tiden ligga fullinvesterad så länge det finns köpvärda bolag. Vid ett läge då inga bolag är köpvärda kan jag amortera ett tag istället för att bygga upp en kassa.
- Hittar man en köpvärd aktie men inte har tillräckligt med kontanter kan man köpa direkt istället för att vänta någon månad och därefter amortera istället. Det ökar flexibiliteten något.
- På lång sikt bör en hävstång vara gynnsam. Skulle ett läge uppstå där räntan är för hög är det bara att amortera bort skulden. Även om överavkastningen med en liten hävstång inte blir enorm i procent så kan den bli ganska stor i kronor och ören på lång sikt. Vi som ännu inte har fyllt 30 har förhoppningsvis många år kvar.
Man bör vara uppmärksam på att en hög belåning med värdepapper som säkerhet är en mycket riskfylld strategi. 50 % belåning duger inte vid en stor börsnedgång och redan vid 30-40 % börjar det bli riskfyllt om man ser till historiska börsras. Det gäller att absolut inte hamna i ett läge där en tvångsförsäljning kan bli aktuell och jag sätter själv 20 % som en absolut maxgräns. För att en tvångsförsäljning ska bli aktuell ska det då till en börsnedgång av episka proportioner både i hastighet och magnitud. I kombination med att jag gör kontinuerliga nyinsättningar till portföljen ser jag risken med strategin som mycket låg.
I framtiden när portföljen har vuxit sig större i förhållande till nyinsättningar blir det aktuellt att sänka gränsen.
I investeringsdagboken som redovisas här på bloggen kommer jag i samband med köp och sälj att redovisa den eventuella hävstången som andel av portföljvärdet och detta redovisades för första gången vid förra inköpet. Jag har faktiskt tillämpat denna strategi ett tag utan att ha skrivit om det men nu har jag också kommit ut ur garderoben.
Lägen då jag ser att det kan bli aktuellt med ännu mer belåning – timing vs. pricing
Jag ser också lägen då det kan bli aktuellt med högre belåning, men då absolut inte med värdepapper som säkerhet. Först och främst krävs i ett sådant läge att värderingen av bolagen i fråga, och helst börsen generellt, är låg. Som anhängare av logik anser jag att risken är låg när värderingen är låg. Risken är faktiskt mycket högre idag än vad den var kring 2008-2009 även om tidningarna skriver ”köp” nu men basunerade ut ”domedag” för fem år sedan. Värdeinvesterarens skördetid är inte nu även om jag är övertygad om att det alltid går att hitta köpvärda bolag om man bara letar tillräckligt noga.
Köper man när värderingen är låg kan man ge sig tusan på att det samtidigt blir en hyfsad tajming på affären. En aktie som har sjunkit 50 % kan alltid sjunka 50 % till, men köper man när aktien är fundamentalt billig prickar man säkert in botten med en noggrannhet på plus minus noll till två år vilket i efterhand verkar vara fantastisk tajming. Det har dock ingenting med tajming att göra, utan pricing.
Graham skrev om timing vs. pricing i The Intelligent Investor kapitel 8 och pricing är ett koncept jag tillämpar. Jag tror mig inte förstå mig på timing överhuvudtaget och lägger därför ingen som helst vikt vid t.ex. teknisk analys, men om jag skulle notera att värderingen är låg (mätt med ett trögt mått, t.ex. P/E där vinsten är ett sju- eller tioårigt) samtidigt som börsen har gått ned mycket kraftigt så kommer timing och pricing sannolikt att sammanfalla ganska väl i tiden.
Hur ser du själv på belåning av värdepapper?
Äntligen, räkna med 100 kommentarer :-). Jag återkommer efter jobbet med mina.
Härligt, själv har jag semester idag ;-) Ser fram emot dina kommentarer även om vi nog egentligen har behandlat det mesta i ditt kommentarsfält redan! Men inte allt och lite nytt kommer jag väl med här kanske :-)
Det jag kan tycka inte framgår tillräckligt klart är att för det här ska fungera krävs det 10-20 års sparande med samma strategi Annars kan det bli helt fel om man börjar på en topp. Detta är ju precis vad soffliggarfonden kör med och även får kritik för.
Är man ung, diciplinerad och tålmodig, så visst fungerar det. Men hus, barn, skilsmässor, sjukdomar, olycker, mm. kan ställa till det, det vi kallar livet, är fullt av överraskningar.
För mig räcker del två av din strategi, tycker att den gör mig mer flexibel.
Mvh kalle56
Tack för ett mycket intressant inlägg!
Tycker att du har en förnuftig syn på belåning.
En av de mest negativ aspekterna kring värdepappersbelåning som också bör nämnas, är att din bank bestämmer alla regler och kan ändra dessa när som helst. Bankerna är ofta lika irationella som aktiemarknaden eftersom belåningsgraden ofta höjs under börsuppgångar för att sedan sänkas när paniken är som störst efter en stor nedgång (då fallhöjden egentligen är som lägst).
När det gäller disciplinen så är mitt tips att ringa och ändra kreditlimiten så att den passar dig och din riskvilja. Alltså även om du exempelvis skulle kunna få låna en miljon så kan du ringa till din bank och be om att få sänka kreditlimiten till ett hundratusen. På så vis blir det lite omständigare ifall köplusten dyker upp, då du först måste ringa banken.
Mvh
Några spridda kommentarer:
”Just nu är min belåningsgrad 7 % av portföljens värde eller 14 % av belåningsvärdet. Några av mina innehav betingar inget belåningsvärde vilket beror på bolagens litenhet och dåliga likviditet i själva aktien.”
Där gör ju faktiskt kreditgivaren dig en tjänst och begränsar belåningen på potentiellt volatila aktier.
Lou Mannheims inlägg är riktigt bra, hade inte läst det på länge. Något sedelärande är dock referensen till Diamyd som inte visade sig riktigt så stabilt.
”Som anhängare av logik” är en riktigt skön inledning på vilken mening som helst ;-)
Som summering så tycker jag att du är otålig när du väljer att belåna portföljen. Risken att du, börsen eller banken klappar ihop på något sätt i en nedgång är inte rimlig att ta för en ändå begränsad överavkastning. Men det är ju från en superdefensiv person som mår bättre av att skydda sitt kapital än att maximera dess tillväxt.
Volatilitet är förresten en av nyckelpunkterna. För EMH-afficionados är volatilitet = risk. För den obelånade värdeinvesteraren är volatilitet = möjlighet. För den belånade värdeinvesteraren övergår det till risk igen…
Hej,
Jag håller med om att en låg belåning bör vara gynnsamt. Om man förväntar sig en positiv avkastning som med åtminstone viss marginal överstiger den säkra räntan tycks det ologiskt att inte ta lån. Dessutom är räntan avdragsgill. Det finns också den tidsmässiga aspekten. Om jag räknar med att kommande år investera i snitt, säg 15 000 kronor/månad men idag endast harr råd att investera 10 000/mån bör jag inte då låna till mellanskillnaden i den utsträcknign jag kan göra det riskfritt. Det är rimligtvis bättre att kunna investera 15 000 kronor i månaden både år 1 och 2 istället för 10 respektive 20 tusen i månaden.
Själv har jag också en låg belåning på min portfölj där jag satt ett tak på 10% av mina tillgångars värd. Problemet jag ser är dock att mitt belåningstak liksom ditt är en funktion av portföljens värde som generellt sett förändras i ett motsatsförhållande till köplägen. Jag vill ju inte utöka mitt lån nu när börsen gått upp 20%. Skulle börsen sjunka och jag hamnar över min gräns blir jag tvungen att styra om mitt nysparanade till att sänka belåningen. Det är ju precis motsatsen till hur jag vill bete mig. Finns det någon som kan formulera en strategi som gör att man tar ut lån i nedgång istället utan att man ska behöva ägna sig åt marknadstajming?
@kalle56
AP7 SÅFA kör ju en lite större hävstång, 50 % med hjälp av derivat, men annars är det samma tanke. Det är för mig underförstått att detta är en del av min långsiktiga strategi. Jag sparar på mer än 20 års sikt. Att ha en portfölj om 20-30 år som ger mig möjligheten att välja vad jag vill göra av min tid är målet och då kommer jag vara 50-60 år.
Vad som inte heller framgår, men som jag själv väger in i att jag ”inte behöver” pengarna i aktieportföljen är att en ordentlig buffert plus ALLA andra pengar till nödvändigheter (sparande till hus, resor osv.) ligger utanför portföljen. Detta medför att sparandet till aktieportföljen är mindre än vad det annars hade varit, säg om jag hade slimmat hela privatekonomin vilket jag tror är relativt vanligt, vilket är ytterligare ett skäl att snabba på kapitalbyggandet lite innan jag kan öka spartakten till aktieportföljen ytterligare när hus, ordentlig buffert osv. finns på plats. Oväntade saker som olyckor m.m. kan förstås inträffa och då får man ta det när det kommer men det enda man kan göra är att ha en ordentlig buffert, försäkringar m.m. och för varje månad som går så blir det lite bättre :-)
Del 2 är något för framtiden som jag hoppas kunna utnyttja nästa gång folk tror att domedagen är här men det borde inte inträffa det närmaste decenniet om inte ”det nya normala” är en megabörskrasch vart femte-tionde år.
@Zen
Det är sant. Har till exempel noterat att BankNordik har gått från noll till 20 % belåningsgrad. Därför är det viktigt med marginal och det är det jag söker utan att för den delen komma fram till att noll är det enda rätta. Jag tar ju höjd för en mycket stor börskrasch och förhoppningsvis täcker det också in lite sänkningar av belåningsgrad.
Ringa och ändra skulle kunna vara en extra livrem för disciplinen och att jag överhuvudtaget redovisar köp/sälj och hävstång här på bloggen är en annan. För några år sedan gjorde jag mycket mer dumheter än nu… :-)
@Lundaluppen: I’ll bite ;-)
En värdeinvestera tror att billiga bolag er en gratis lunch som hen (gubbkärring?) kan äta utan risk i all hemlighet. Hen bestämmer sig för alltid följa sin investeringsstrategi av att köpa sådant som vi alla andra er för dumma att köpa, typ, då vi er för dumma, eller sådär dumma i skallen då vi fakttisk er dumma.
Detta sier hen sådär 1995 men kapitulerar 2000 med all-in i IT bolag.
@Lundaluppen (1)
Så kan man se det. Det är banken som sätter reglerna vilket är ytterligare ett skäl till att agera med marginal. I bästa/värsta fall kan man få 80 % belåningsgrad på hela portföljen, det hade väl du fått, och det skulle jag kunna tänka mig att utnyttja också vilket skulle ge 16 % hävstång på hela portföljen.
Jag har gjort en liknande beräkning som Lou Mannheim för att höfta till 20 % belåningsgrad och om värderingarna stiger allt för mycket så är det den bedömda botten på aktierna (vilket är en gissning för man vet aldrig hur lågt eller högt en aktie kan värderas) som sätter gränsen för belåningen. Jag väger också in det absoluta beloppet, det ska inte bli skyhöga belåningar i förhållande till månatliga insättningar.
Jag kanske får använda meningen om logik lite oftare ;-)
Risken med 20 % belåning ser jag som mycket låg. Gränsen kommer jag att sänka med tiden när portföljen växer och blir stor. Just nu är jag i ett läge där jag lägger allt för lite på aktieportföljen och allt för mycket på annat sparande; hus, buffert etc., och det bidrar till otåligheten får jag erkänna. Det är också något jag tror löser sig med tiden när jag kan öka inflödet till aktieportföljen.
Risken att jag själv klappar ihop hanterar jag på annat håll; min grundfilosofi är att pengarna jag har på börsen ska jag aldrig röra (utom möjligen skjuta till ännu mer pengar). Risken för att banken klappar ihop har jag inte tänkt särskilt mycket på då Avanza i mitt tycke står riktigt stadigt. Inga kreditförluster och täcker nästan sina kostnader från räntenetto och därtill kommer det volatila och cykliska provisionsnettot. I ett senare skede kan jag dra ned på belåningen men då blir det nog från 20 % till 15 % eller kanske 10 %. Vinsten i slutändan kan bli att jag når mina mål några år tidigare än annars och det vore inte så tokigt, tycker jag.
@Lundaluppen (2)
Ja det är en risk, men eftersom jag väljer en liten hävstång blir det en liten risk. Om jag dessutom hamnar i ett läge där det inte finns något att köpa kommer belåningen att försvinna och gå över till en nettokassa vilket ger ytterligare möjligheter vid en framtida nedgång. Jag kan inte styra över värderingen på börsen men så länge jag köper aktier som är prisvärda och avstår från köp när det inte finns några prisvärda aktier tror jag att det här löser sig ganska väl av sig självt.
@Indexeraren
Ja, jag har också insett det problemet… Som jag ser det är taket det absoluta maxtaket. Dessutom tar jag hänsyn till metoden som Lou Mannheim på Fundamentalanalysbloggen beskrev (länk finns i inlägget) och då får man ett tak för hur mycket man kan låna som inte beror på nuvarande börskurs, utan en bedömd bottenkurs. Då kommer taket i kronor att bli absolut vilket är det man vill åt.
Dessutom tror jag att problemet löser sig själv eftersom hög värdering innebär att jag avstår köp vilket i sin tur innebär det önskade beteendet (amortera och eventuellt bygga kassa i väntan på lägre värderingar).
@Tuppen
Det finns alltid en köpare och en säljare i en affär och i vissa fall får man väl anta att den ena gör rätt och den andra fel. Folk gör olika bedömningar av samma situation och har olika förutsättningar. Inget konstigt med det.
För övrigt är 1990-talet ett skräckexempel på en lång börsuppgång. Tänk att sitta från 1995 och slå sig för bröstet med en stor kassa och vänta på nedgången, som inte kommer förrän 2001. Jag skulle aldrig klara det och har därför som ambition att alltid sitta fullinvesterad, men det gäller att det finns bolag som uppfyller både rätt kvalitet och rätt pris…
@Kenny: Det finns perioder med nedgång över många år som kulminerade med Business Week The Death of Equities: How inflation is destroying the stock market i 1979…
Ungerfär samma sak med småbolag.
Tuppen,
Sådana drömlägen dyker inte upp ofta men om aktier dödförklaras ännu en gång så tar jag det som ett givet tecken på att varenda korvöre ska investeras i aktier :-)
@Zen,
Lollands bank stänger fyra lokalkontor och säger upp anställda!
http://folketidende.dk/artikel/bank-lukker-fire-filialer
På kort sikt snackar vi seriösa kostnadsbesparingar men om det här är bra på lång sikt vete tusan. Artikeln säger fel. Ett av kontoren som stängs är från Lollands och tre från Vordingborg. Att de skulle stänga ett eller två av Vordingborgs kontor var kanske inte så oväntat, men tre stängningar och dessutom en stängning av ett Lollands-kontor hade jag inte väntat mig.
https://twitter.com/Aktiefokus/status/424255658938990592/photo/1
Förstås ingen nyhet på Lollands hemsida :-)
Shit, snacka om att ta i med hårdhandskarna!
Besparingsmålen som ledningen hade, kommer garanterat att uppnås med råge.
Stort tack för informationen Kenny:-)
Konstigt att informationen inte påverkade aktiekursen nämnvärt, artikeln publicerades idag kl 12:20 ?
Känns som att några aktieägare borde ha läst den. Vi får se vad som händer på måndag.
Mvh
@Kenny: trots alla mothugg tror jag såklart att du är så rustad som någon kan vara för att ro hem strategin och jag önskar dig all framgång med den. Hoppas på att följa den här på bloggen :-)
@Tuppen: att ha självförtroende nog att agera på sin egen övertygelse behöver inte betyda att man föraktar andra människor. Jag tycker inte säljaren är en idiot när jag köper, jag utgår ifrån att säljaren har andra mål med sin investering och andra syften att uppfylla med de pengar jag betalar.
Jodå Luppen, det kan du räkna med. Jag hoppas på fler mothugg på vägen också, men förhoppningsvis slipper jag få höra dig eller någon annan säga ”vad var det jag sade?” om ett par år ;-)
Och angående Tuppens kommentar så håller jag med att det vore ganska märkligt om alla köpare skulle anse att alla säljare är idioter. Man har olika förutsättningar, mål och gör olika bedömningar. Det dumma vore väl att inte ens försöka?
Zen,
Endast 160 omsatta aktier efter artikeln släpptes, så det hände inte så mycket. Det kanske inte är någon som vill sälja efter sådana nyheter? ;-)
”Risken för att banken klappar ihop har jag inte tänkt särskilt mycket på då Avanza i mitt tycke står riktigt stadigt. Inga kreditförluster…”. Jag håller med dig om att Avanza verkar vara en stabil spelare men kom igen, det är klart att de inte har några kreditförluster när de inte har någon företagsutlåning. Kreditförluster på bolån eller värdepapperslån inträffar ju aldrig, eller väldigt sällan. Sedan så är ju Avanzas bolånestock typ lika stor som ett vanligt bankkontors, så den är ju att betrakta som försvinnande liten.
Erik,
Min poäng var ju att det är säkert , så vart vill du komma?
Orsaken känner jag naturligtvis till och det är ju en del av problematiken som låntagare när man pantsätter värdepapper. Risken ligger hos låntagaren och inte hos banken. Bolån är något Avanza nyligen har börjat med för att de har en inlåning som vida överstiger utlåningen vilket är en angenäm situation för en bank. Det är också en angenäm situation för låntagaren till banken eftersom räntan blir låg då banken gärna vill låna ut, men samtidigt visar Avanza att de inte vill ta några risker eftersom de bara lånar ut utan att ta några större risker själva.
Kom att tänka på vad en vän sa till mig på Facebook.
”Problemet är att alldeles för många människor tror att logik är mer användbart än sannolikhetslära för att förstå världen”.
Aktieingenjören,
Det finns väl inget motsatsförhållande mellan logik och sannolikhetslära? Jag är vän av båda, men det låter inte lika vasst att dra sannolikhetskortet ;-)
Jag har ju med ett sannolikhetsresonemang. Det ska till en nedgång på över 80 % för att det ska vara fara på taket och det har inträffat sisådär en gång per hundra år om man blickar bakåt. Hur det blir i framtiden vet man aldrig och det är problemet med sannolikhetsresonemang.
Hej!
Du verkar ha en sund inställning till belåning. Hanteras belåningen på rätt sätt så skapas stora möjligheter att vässa avkastningen. Grunden för att lyckas är ofta att fortsätta förhålla sig till sin ursprungliga investeringsstrategi och inte böra göra avsteg bara för att belåning kommer in i bilden. Detta är lättare att leva upp till om belåningen är måttlig.
Lycka till!
Bästa hälsningar
Günther Mårder
Günther,
Tackar! Jag instämmer. Det ökar kraven på nerverna och att hålla fast vid sin strategi, så det ska bli utmanande när börsen går ner tids nog!