Klas Eklund, som är författaren till den här boken, behöver nog ingen närmare presentation till den här bloggens läsare. För lite mer än ett halvår sedan släppte han en bok om Kina och hur landet åter blivit en stormakt. Självklart måste det skrivas några rader om den (inte minst då vi har en ny kategori till vänster som heter böcker)!
Om man varit i en riktig storstad, där gatorna alltid är packade som Drottninggatan i Stockholm under julruschen, så får man en liten förståelse av mängden människor i Kina. Att sedan tänka sig mängder med sådana städer i ett land så får man en ännu större förståelse. Att läsa att i snitt ska det flytta in 40 000 människor varje dag i lägenheter i 20 år framåt så är det för svårt att få ett grepp om. Kina är ett väldigt intressant land, för allt som sker där sker i sådan enorm skala att det är omöjligt att föreställa sig det. Att då läsa om det blir nästan absurt – för det påminner mer om en klassisk hockeyklubba från IT-boomen än om hur ett land kan utvecklas.
Aktiestinsen brukar skämta i intervjuer och säga att han rekommenderar SCA för att världens befolkning ökar och då behövs det mer toapapper. Det här skämtet har en djupare mening, inte minst för han har rätt i att det finns möjligheter överallt i vad som än sker. Det finns enorm potential för västerländska bolag i Kina, men även tvärt om. Investeringar från Kina kan leda till en fantastisk utveckling för det västerländska bolaget.
Det är med den här inställningen, att försöka förstå hockeyklubban och toapappret, som man behöver läsa på om utvecklingsländer. Det är även därför man måste förstå, så gott det går, politiken, kulturen och affärsklimatet i landet som man investerar i. Att investera i bolag med ordentlig inriktning mot Kina kräver att du förstår både potentialen men även riskerna.
Boken börjar ganska trevande med en sammanfattning av Kinas historia och går igenom många av de faktorer som ligger bakom att Kina idag gör som de gör. Boken går vidare och beskriver hur Kina sakta men säkert har provat sig fram i olika frågor och med tiden lärt sig hur man bör göra.
Klas skriver tydligt sin personliga ståndpunkt i boken:
Och för egen del har jag svårt att se något annat än att Kina på längre sikt blir den dominerande globala makten – som sätter sitt avtryck på resten av världen.
Argumentationen i boken finner jag väldigt övertygande. Klas lyfter även krigsrisken som medföljer när oljeresurserna blir ännu mer knapphändiga. Det blir ganska tungläst för det är 250 faktaspäckade sidor, men tyngden i det han skriver kommer med datan. Däremot när Klas argumenterar om utbildning och kreativitet utan att ta hänsyn till att Kina är en enpartistat så känns det som att han är ute på lite hal is. Den som lever får dock se!
Jag måste citera den klockrena sammanfattningen för den förklarar till stor del vad det är för bild av Kina som Klas försöker förmedla:
Katten är både svart och vit. För varje utsaga kan man hävda motsatsen.
- Kina är en odemokratisk enpartistat – men medborgarna har likväl mer frihet än de någonsin haft.
- Kina är fattigt – men med en växande medelklass och en skamlös rik överklass.
- Kina hotar miljö och klimat – men investerar mer i grön teknik än något annat land.
- Kina tar jobb från de gamla industriländerna – men höjer vår standard och våra inkomster genom att sänka priserna på de varor vi konsumerar.
- Kina expanderar och skapar nya globala balanser – men återställer den balans som rubbades av västmakternas imperialism under Kinas svaghetsperiod.
- Kina koloniserar Afrika – men inte med våld och slaveri som Europa gjorde utan genom att erbjuda pengar och exportmarknader.
Det är svårt att inte rekommendera den här boken. Den är nämligen ett måste för investerare i svenska bolag som handlar med Kina, eller fondspararen med Kinafonder. Den är även ett måste för gemene man när vi kommer att beskåda USA bli omsprunget som stormakten i världen, på samma sätt som Storbritannien fick se sig bli förbiseglade av USA för 100 år sedan.
Tack för boktipset. I ett större och än längre perspektiv så kan man väl även säga som så att Kina enbart periodvis under sin mycket långa historia inte varit bland de mest framstående/utvecklade länderna/civilisationerna. De senaste 200 åren kan i det längre perspektivet ses mer som en parantes… :)