Insiders

Jag är egentligen alldeles för sen för att skriva om den här boken. Cornucopia gjorde det redan för över två år sedan, men det finns lite mer att ta upp och belysa. Inte minst ur en småsparares synvinkel.

Boken är på ca 250 sidor och är skriven på ett journalistiskt sätt. Språket känns alltså mer som en grävande artikel som varar för evigt än som vanligtvis hade slutat efter fem sladdriga Affärsvärldensidor. Det betyder dock inte att den är tråkig, nej snarare tvärt om. Författarna, Per Agerman & Annelie Östlund, lyckas presentera världar där en normal människa aldrig brukar sätta sin fot. Det gör allt fascinerande och sidorna bara flyger förbi.

Handling

Boken som skrevs för mer än två år sedan är uppdelad i tre delar. I den första delen beskrivs en skojare på Aktietorget, i andra delen beskrivs befarade insideraffärer av en f.d. anställd hos Cevian och hans nätverk och tredje och avslutande delen ägnas åt Ekobrottsmyndigheten. Det finns självklart även ett litet efterspel i slutet av boken.

Om man går igenom första delen så har den fått titeln ”Aktiespararnas bästa vän” och handlar om Alexander Richards, som lyckas notera fyra bolag (NRS Technologies, Viatech Systems, Addyourlogo och Systemseparation) på Aktietorget och inget av bolagen har egentlig substans. För att lösa det problemet med den lövtunna substansen i bolagen så skickades det ut pressreleaser om guld och gröna skogar och ”Avanzaforumiterna” (även Börssnack/VCW med flera inkluderas i det begreppet) köpte aktierna så det står härliga till. Det Alexander då gjorde var att sälja delar av sina innehav via sitt brittiska ägarbolag så ingen riktigt vet vad som hade skett.

Det som är riktigt intressant med den första delen är hur väl den beskriver väldigt små förhoppningsbolag och hur otroligt lätt det är att manipulera dem. Därför är det här faktiskt, precis som Cornucopia säger, obligatorisk läsning för oss som handlar med småbolag.

Andra delen handlar om ännu mer pengar och framförallt hamnar fokus på att olika traders går all in, väldigt lämpligt inför att aktiekurser lyfter på nyheter. De här männen med Cevianmannen i spetsen, lever ett Buddy Fox-liv med snabba bilar, kvinnor och en resa då och då för att hämta mer fysiska kontanter nere i Luxemburg/Schweiz.

Alla i kretsen blev åtalade för att de skulle ha utnyttjat insiderinformation för att kunna ordna lämpliga aktieköp, men det blev de friade ifrån. Jag har dock väldigt svårt att tro på att man upprepade gånger ska kunna gå all in, gärna med belåning, i aktier som får en oväntad nyhet. Man har även haft portföljerna utomlands så man undvikit skatt och dessa skattebrott blev de fällda för.

Den tredje och sista delen handlar om Ekobrottsmyndighetens arbetsmetoder, politiker som vill lägga ned dem och den psykologiska bataljen innan en rättegång. Jag finner det farsartat att man inte kan ordna en arbetsmiljö där åklagare kan få göra sitt jobb, utan att behöva bli indragna i politiska bataljer. Att tro och beskylla någon som gör sitt jobb att göra det för att myndigheten ska vara kvar känns bara fullständigt oseriöst.

Boken belyser även att det mellan olika myndigheter uppenbarligen finns ett stort behov av att man kommunicerar. Det är egentligen helt bedrövligt att man inte ens har en checklista för en vanlig standardkoll när något av det som uppenbarligen måste upptäcks upprepade gånger i olika utredningar.

Efterspelet

Boken har en webbsida där det dyker upp lite nyheter om vad som hänt efter att den skrevs. Jag uppskattar verkligen att författarna fortsätter att leverera fast boken är klart och hela hypen har lagt sig. Den är värd att ha i sin RSS-läsare så att man får uppdateringar på vilka tokigheter som pågår.

Om vi går igenom fallen så i del 1 så fälldes Alexander Richards samt hans vänner i Tingsrätten. Nu ska allt upp i Hovrätten igen och bästa artikeln än så länge finns på Realtid. Mycket av luftslottet finns inte heller kvar, utan bolag har lagts ned, avnoterats och köpts upp för inga större slantar.

I del två så fälldes Cevianmannen & Co inte för insiderhandel, utan för skattebrott. Att inte ta upp aktieförsäljning i sina deklarationer är naturligtvis brottsligt. Efter domen så står det fast att det är ohyggligt svårt att visa att insiderhandel faktiskt pågick, trots att det i mitt tycke var uppenbart att insiderhandel bedrevs. Det är nästan en omöjlighet för åklagaren och en av författarna av den här boken skrev på E24 att hon tyckte att det är lika bra att lägga ned jakten på insidernätverken.

I den första av Cornucopias uppföljningar på den här boken så uttryckte han det följande:

”Insiderbrott är extremt svårt att bevisa, så länge man inte har med småsparare eller amatörer att göra. Fällande domar bygger på erkännanden eller värnlösa småsparare. T ex lyckades Ekobrottsmyndigheten fälla en pensionär för att ha köpt aktier för 266 000 i sin kapitalförsäkring av sig själv från sin depå. Pensionären fick 24 000:- i böter.”

Ni hittar den andra uppföljningen här.

Att ta med sig som aktiesparare

Som aktiesparare lär man sig att

1. Googla huvudägaren, VD:n, styrelseordföranden, revisorn
2. Det här kommer att återupprepas

Om ingen av googlingarna får personerna att framstå som fula fiskar så kan du gå vidare. Dessutom visar det här tydligt vikten av en av Peter Lynchs punkter. Bolaget, som ska visa en ordentlig tillväxt, måste ha bevisat att man kan växa och har en bra produkt. I hans fall var det ett snabbhak han gillade, som han gick bet på. Detta eftersom de inte klarade av att expandera, utan deras affärsmodell passade bara på just det stället. Därför om du ska investera i ett förhoppningsbolag måste du förstå att de faktiskt levererar och inte blåser dig. Dock minskar möjligheten att få en extrem avkastning, men det är en annan diskussion.