I november blir elen dyrare i södra Sverige! Anledningen är att den svenska elmarknaden delas upp i fyra priszoner. Läs mer i del tre av denna artikelserie om elmarknaden:
Del 1 – Elproduktion och elförbrukning i Sverige och Nordeuropa
Del 2 – Produktionskostnader för ny el. Skatter, avgifter och bidrag
Del 3 – Zonindelningen på elmarknaden och förbindelser inom elnätet i Nordeuropa (detta inlägg)
Del 4 – Finns det ett elöverskott i Sverige?
Del 5 – Elpriset och dess utveckling. Marginalprissättning via utbud och efterfrågan
Del 6 – Elcertifikatsystemet: subventioner till förnyelsebar el
Del 7 – Sammanfattning och utblick
Del 3. Zonindelningen på elmarknaden och förbindelser inom elnätet i Nordeuropa
Den nordiska elmarknaden Nord Pool är uppdelad i ett antal zoner som framgår av figuren nedan. Även om figuren är från augusti 2011 så har zonindelningen som den ser ut från och med den 1 november 2011 ritats in till höger i figuren. Zonindelningen är följande: Sverige är indelat i fyra zoner, Norge är indelat i fem zoner, Finland i en, Danmark i två och Estland i en.
- Zonindelning på elbörsen Nord Pool från och med 1 november 2011
Mellan zonerna finns enkelt uttryckt flaskhalsar som beror på att elnätet inte har obegränsad överföringskapacitet. Detta leder till att priserna mellan olika zoner kan skilja sig. Ett exempel från vänster i figuren ovan är zonerna NO1, NO2 och NO5 som har lägre elpris än omkringliggande zoner. Till höger i figuren ovan framgår anledningen, nämligen att zonerna nettoexporterar el till omkringliggande zoner. Utbudet är alltså större än efterfrågan i de zonerna NO1, NO2 och NO5, medan efterfrågan är större än utbudet i de omkringliggande zonerna. Detta medför:
- Lägre pris i zonerna med export än i zonerna med import, men
- Högre pris i zonerna med export än om de inte hade exporterat alls!
Om det inte skulle finnas flaskhalsar så skulle elpriset jämnas ut och bli identiskt lika i alla zoner, men eftersom flaskhalsarna finns så kommer prisskillnader mellan zoner att bestå. Detta leder i sin tur också till incitament för kraftproducenter att lokalisera kraftproduktion i zoner med högre elpris, alltså där det idag finns låg produktion men stor elanvändning.
Elproduktion och elförbrukning i de svenska zonerna SE1-SE4
Uppdelningen innebär att de norra zonerna SE1 och SE2 blir nettoexportörer medan de södra zonerna SE3 och SE4 blir nettoimportörer. Detta innebär kortfattat att elpriset kommer att sjunka i SE1 och SE2 medan det kommer att öka i SE3 och SE4. Om man som kraftbolag vill (och får) bygga ny elkraftproduktion så ska man alltså göra det i SE3 eller SE4 för att få lite bättre betalt för elen. Hur mycket bättre återstår att se tills priszonerna lanseras i november 2011.
Vattenkraften hamnar i norr (SE1 och SE2), majoriteten av elproduktionen inklusive kärnkraften i Stockholmszonen SE3 och nästan ingen produktion alls i den södra zonen SE4. Anledningen till att all kärnkraft ligger i SE3 är inte helt glasklar. Viss kärnkraft ligger nämligen rent geografiskt i SE4 och hade medfört ett högre elpris i Stockholmszonen SE3 men ett lägre elpris i södra Sverige. Kanske vill man inte uppröra Stockholmarna? Fördelningen ser i alla fall ut enligt följande.
Elnätets förbindelser i Nordeuropa
Elnätet är väl sammanbundet i Nordeuropa och planerna är att det ska knytas samman ytterligare de kommande åren. Sverige är idag direkt sammanbundet med både Finland, Danmark, Norge, Tyskland och Polen. En stor skillnad de kommande åren är att Sverige kommer att bindas samman med Baltikum, närmare bestämt med Litauen genom kabeln NordBalt som planeras att tas i drift någon gång 2015-2016. Figuren nedan visar befintliga och planerade/beslutade förbindelser.
Noterbart är att Norge storsatsar på att göra det som majoriteten av den svenska befolkningen inte vill, nämligen att exportera el! Norska elnätsägaren Statnett planerar att fram till 2020 koppla samman Norge med kontinenten (dvs. Tyskland) genom att bygga fyra kablar om totalt 4200 MW.
Andra planerade eller beslutade kablar mellan länder är följande (zoner inom parentes):
- NordBalt mellan Sverige (SE4) och Litauen: 700 MW. Tas i drift 2015-2016.
- Fenno-Skan 2 mellan Sverige (SE3) och Finland (FI): 800 MW (ökar kapaciteten Sverige-Finland med 40 %). Tas i drift hösten 2011.
- EstLink 2 mellan Finland (FI) och Estland (EE): 650 MW (ökar kapaciteten Finland-Estland med 185 %). Tas i drift 2014.
- NordLink mellan Norge (NO2) och Tyskland: 1000 MW. Tas i drift 2018-2021.
- NorGer mellan Norge (NO2) och Tyskland: 1400 MW. Tas i drift 2015-2016
- Skagerrak 4 mellan Norge (NO2) och Danmark (DK1): 700 MW. Tas i drift 2014
- Cobra Cable mellan Danmark (DK?) och Nederländerna: ? MW. Tas i drift ? (beslut tas 2012)
Det nordeuropeiska elnätet kopplas alltså samman allt tätare. Eftersom elpriset sätts baserat på utbud och efterfrågan så kommer sannolikt elpriserna att jämnas ut inom Nordeuropa så mycket förbindelserna inom elnätet tillåter.
I nästa del om elmarknaden tar vi en titt på om det finns ett elöverskott i Sverige eller inte.