Eftersom jag har skrivit ett antal artiklar om olika kraftbolag – och fler utlovas! – så är det hög tid att skriva något om elmarknaden, elpriset och allt som hör till. Det här är del ett i en serie om elmarknaden som har följande upplägg:
Del 1 – Elproduktion och elförbrukning i Sverige och Nordeuropa (detta inlägg)
Del 2 – Produktionskostnader för ny el. Skatter, avgifter och bidrag
Del 3 – Zonindelningen på elmarknaden och förbindelser inom elnätet i Nordeuropa
Del 4 – Finns det ett elöverskott i Sverige?
Del 5 – Elpriset och dess utveckling. Marginalprissättning via utbud och efterfrågan
Del 6 – Elcertifikatsystemet: subventioner till förnyelsebar el
Del 7 – Sammanfattning och utblick
Målsättningen är att beröra olika delar av elmarknaden och hur de hänger ihop för att så småningom kunna säga något om elpriset, som förstås är en viktig faktor för alla energibolag. I första delen tar vi en titt på elproduktion och elförbrukning i Sverige och Nordeuropa.
Del 1. Elproduktion och elförbrukning i Sverige och Nordeuropa
Vi börjar med en snabblektion i fysik och elproduktion! Ingenting försvinner – allt finns kvar. El kan i ordets rätta bemärkelse inte produceras, utan bara omvandlas från någon annan energiform, men produceras är enklare att säga. El produceras nästan uteslutande på följande sätt: man sätter snurr på en turbin som driver en generator som genererar el. Det absolut vanligaste sättet globalt är att elda något lämpligt bränsle så att vatten kokar upp till ånga som sätter snurr på turbinen. Detta kallas för konventionell värmekraft. Ett sätt som liknar konventionell värmekraft väldigt mycket är kärnkraft, där man också på ett eller annat sätt får vatten att koka och turbinen får fart. Andra sätt att få snurr på turbinen är att genom vatten eller vind.
Elproduktionen i Sverige och grannländer ses i figurerna nedan. Den första figuren visar den totala produktionen mätt i terawattimmar (TWh) och den andra figuren visar de olika produktionssätten procentuellt för varje land. Estland, Lettland och Litauen har slagits ihop till ”Baltikum”. Färgerna är politiskt korrekt valda för största möjliga förståelse.
De stora volymerna el produceras av konventionell värmekraft, som är dominerande i Tyskland, Polen, Danmark och Baltikum (Estland+Lettland+Litauen). Dessa länder är i någon mån representativa även för resten av Europa och världen. Finland har en majoritet konventionell värmekraft men en ganska stor andel vatten- och kärnkraft. Norge har i princip bara vattenkraft, medan Sverige har ungefär 50/50 vatten- och kärnkraft.
Danmark och Tyskland har relativt stor andel vindkraft i sin energimix (19 % respektive 6 %) medan övriga har betydligt mindre andel. Detta framgår tydligare av nedanstående figur.
Baltikums enda kärnkraftverk Ignalina, som ligger i Litauen, stängdes 2009 som ett led i Litauens medlemsskap i EU, vilket innebar att 70 % av Litauens elproduktion stängdes ned, eller ca en tredjedel av Baltikums elproduktion. Denna andel har sedan dess fått ersättas av import.
Elmarknaden i Sveriges grannländer påverkar elpriset i Sverige eftersom elnäten är delvis sammankopplade och trenden är att näten blir mer sammankopplade i framtiden; mer om det i en senare del i denna serie inlägg om elmarknaden.
Elförbrukning i Sverige på lång sikt
Elförbrukningen ökade kraftigt under perioden 1950-1985, vilket överensstämmer med perioden då vattenkraften och kärnkraften byggdes ut i Sverige. Efter ca 1990 har elförbrukningen i princip legat på en platå med svagt fallande elförbrukning de senaste åren på grund av minskande elförbrukning inom industrin. Se nedanstående figur från SCB. Noterbart är att elförbrukningen under de senaste decennierna har varit konstant eller svagt minskande.
Under perioden 1950-1975 var det tillverkningsindustrin som stod för majoriteten av elförbrukningen men därefter har hushållen gått om. Energieffektiviseringar med mera har medfört att elförbrukningen hos hushållen har legat i en platåfas sedan ca 1990 trots en ökande befolkning, vilket innebär en minskande elförbrukning per capita.
Elproduktionens och elförbrukningens fördelning över året
El produceras i samma stund som den konsumeras. Detta medför att elproduktionen inte är jämn över året, utan påverkas av efterfrågan som i sin tur styrs av väder och vind i ett kallt land som Sverige. Ungefär hälften av elen i Sverige förbrukas av hushållen (”bostäder, service m.m.”) och i figuren nedan syns tydligt att förbrukningen ökar på vintern och minskar på sommaren. Anledningen är till stor del att el används till uppvärmning av bostäder. I kontrast till hushållens svängiga förbrukning så visas även en del av industrin (”mineralutvinning och tillverkning”) som har en mycket jämn elförbrukning över året, med undantag för en dipp under industrisemestern på sommaren.
Eftersom förbrukningen är ojämn över året och el inte kan lagras så är även produktionen ojämn över året, vilket visas nedan från januari 1991 till maj 2011.
Inte mycket har hänt med den svenska energiproduktionen sedan 1991 förutom att vindkraften har börjat komma upp i hyggliga nivåer de senaste åren. Den reglerbara vattenkraften minskar produktionen på sommaren samtidigt som kärnkraftverken passar på att göra sina årliga underhållsarbeten. På vintern får även den konventionella värmekraften hjälpa till tillsammans med en ökad import från våra grannländer. Man kan skönja ett antal problemår för kärnkraften de senaste åren och som alla elkonsumenter minns så kan det påverka elpriset ordentligt. (Vad hände förresten år 2000?)
Här kan det vara läge att passa på att säga något om vindkraften som har varit på framfart de senaste åren. Artiklar som exempelvis denna och denna tar upp problemet att vindkraften inte fungerar när det är kallt på grund av problem med kyla och is. Det är förvisso troligt att det är ett problem, men i det stora hela så har det inte märkts på vindkraftsproduktionen på vintern, vilket framgår av figuren nedan. Jag har inte tagit reda på vad orsaken är, men att döma av produktionstopparna för vindkraften vintern 2007 och vintern 2008 som syns tydligt i figuren nedan så verkar det blåsa friska vindar runt de svenska vindkraftverken på vintrarna.
Elproducenter i Sverige och Norden
I Sverige är det huvudsakligen tre stora energibolag som står för elproduktionen: Eon, Fortum och Vattenfall. Vattenfall står för nära hälften av elproduktionen, medan Eon och Fortum är ungefär lika stora. Tillsammans står De tre stora för ca 85 % av elproduktionen. I Norden finns ytterligare några stora kraftproducenter där norska Statkraft är den största. Förutom dessa finns ytterligare några bolag som är nästan i Statkrafts storlek så som danska Dong Energy och finska Pohjolan Voima. Dessa har lagts in under ”övriga” i figuren nedan.
Statistik enligt Energimarknadsinspektionen (www.ei.se).
Både Eon och Fortum är börsnoterade och är jämförda i den senaste jämförelsen mellan europeiska kraftbolag där även det andra stora tyska bolaget RWE ingår, med flera. Jämförelsen är gjort innan den (hittills) stora nedgången på börsen så värderingen borde idag se attraktivare ut för samtliga bolag i jämförelsen. Å andra sidan har förmodligen också risken ökat för vissa av bolagen.
I nästa del i serien om elmarknaden går vi igenom produktionskostnader för de olika kraftslagen inklusive skatter, avgifter och bidrag, vilket bland annat ger oss förklaringen till varför det har byggts så mycket vindkraft de senaste åren.